Kapitel 12 - Mail, mail, mail.
- Första inlägget -
Jag ligger och nannar gott under täcket när mobilfan ilsket börjar ringa. Jag försöker futilt ignorera den, i hopp om att det bara var någon tillfällig knäpp, att skrället inte är riktigt slugt på alla kretsar, att det inte riktigt är alla getter på gärdet och att den bara hävt ur sig en ringsignal. Naturligtvis kommer det ett polyfoniskt oljudshelvete igen. Och ytterligare ett. Jag ger upp, svär högljutt och slänger täcket åt sidan. En signal till hinner skrället få ur sig innan jag får fram den ur byxfickan på golvet och svarar.
”Mmnscholschon?” får jag sömdrucket ur mig.
”Mats! Sune här, stör jag?”
”Mhn?” får jag ur mig och lyckas öppna ena ögat på glänt, få tag i väckarklockan och föra den väldigt nära mitt ansikte så jag ska se vad fan den står på. Halv tio. Vafan? ”Jag låg och sov…” får jag ur mig. Borde inte han fatta det, när jag jobbat natt?
”Du är ju schemalagd att jobba från åtta idag, vet du.” säger han i skarpare tonfall.
”Men jag sover ju…” får jag ur mig. ”Jag jobbade ju natt… Ska inte börja förrän fjorton idag.”
”Det är inte vad som står på schemat.”
”Det var fjorton igår…” svarar jag förvirrat.
”Om det var det så har det ändrats. Du skulle ha varit här klockan åtta i morse. Du får hålla dig uppdaterad med schemat, det här duger inte!” säger Sune förmanande medan jag försöker få rätsida på saker och ting.
”Men jag jobbade ju natt, jag måste få sova…” får jag ur mig.
”Jaja, du får skynda dig, var här till efter lunch klockan ett.” säger Sune kort och lägger på, utan att säga hej då.
Jag suckar, ställer om väckarklockan och återvänder till sängen. Två minuter senare sover jag tungt igen.
”Mmnscholschon?” får jag sömdrucket ur mig.
”Mats! Sune här, stör jag?”
”Mhn?” får jag ur mig och lyckas öppna ena ögat på glänt, få tag i väckarklockan och föra den väldigt nära mitt ansikte så jag ska se vad fan den står på. Halv tio. Vafan? ”Jag låg och sov…” får jag ur mig. Borde inte han fatta det, när jag jobbat natt?
”Du är ju schemalagd att jobba från åtta idag, vet du.” säger han i skarpare tonfall.
”Men jag sover ju…” får jag ur mig. ”Jag jobbade ju natt… Ska inte börja förrän fjorton idag.”
”Det är inte vad som står på schemat.”
”Det var fjorton igår…” svarar jag förvirrat.
”Om det var det så har det ändrats. Du skulle ha varit här klockan åtta i morse. Du får hålla dig uppdaterad med schemat, det här duger inte!” säger Sune förmanande medan jag försöker få rätsida på saker och ting.
”Men jag jobbade ju natt, jag måste få sova…” får jag ur mig.
”Jaja, du får skynda dig, var här till efter lunch klockan ett.” säger Sune kort och lägger på, utan att säga hej då.
Jag suckar, ställer om väckarklockan och återvänder till sängen. Två minuter senare sover jag tungt igen.
- Nästa inlägg -
Etiketter: Boken, Kapitel 12
posted by von Adler at
21:15
10 Kommentarer:
They never manage to leave you alone, huh.
By
Anonym, at 13 april, 2007 14:13
Riktig slavdrivare den där Sune...
By
Anonym, at 14 april, 2007 17:19
man borde förklara för sune om reglerna som gäller för dygnsvila tror jag.
By
Anonym, at 15 april, 2007 12:05
I detta fallet har man ju lagen på sin sida.
By
Anonym, at 16 april, 2007 14:55
ge dom ett finger av hjälpsamhet, och dom tar hela armen o biter en stor del ur bröstkorgen och får det att verka som att du bad om det, och att det är din skyldighet mot företaget.
By
Anonym, at 18 april, 2007 22:34
Varit med om liknande grejor jag med. Jobbar bemmaning och gick ofta natt ett tag. Samma skit hände mig typ tre-fyra gånger.
Tänk dig att jobba med ett tungt fysiskt arbete på en sorteringsterminal för företagspaket från midnatt till 6-8 på morgonen o sen bli väckt vid 10 snåret.
I mitt fall hadde de vett nog att skämas skiten ur sig å säga förlåt... Räddade inte min fuckade sömn iofs.
Såg föv att du ligger som feed på motarbetaren.se
By
Anonym, at 19 april, 2007 14:16
Just det, glömde bort. Hadde ett litet boktips till folk som går natt. Det är iofs 40-tal och i textilindustrin men iaf.
Folke Fridells "dödmans hand" och "greppet hårdnar" (de hänger samman). Vist, ett barn av sin tid men på vacker prosa som skildrar alla de dära små detaljerna i slitet.
By
Anonym, at 19 april, 2007 14:35
SWL & anonym: Det hela utspelar sig innan EU-direktivet om dygnsvila blev svensk lag. Men även om det vore nu måste man känna till det och stå på sig för att det ska få effekt - få 18-åringar kan sina rättigheter på arbetsmarknaden, och är du timanställd och står på dig finns risk att du inte får fler timmar.
Stoffe: Djävlar vad mitt i prick. Lysande uttryckt.
Kurtan: Mig hände det ett par gånger, bara en gång bads det om ursäkt. Att de ändrade schemat dagen innan hände dock ofta.
By
von Adler, at 19 april, 2007 14:57
Kurtan: Glömde att kommentera feeden på motarbetaren - riktigt häftigt att de anser boken bra nog att feedas. All kudos. §:c)
By
von Adler, at 19 april, 2007 22:50
Men fyfan, hur pallade du att ta emot allt ? Sj blev jag redigt förbannad ett par gånger och sa åt dem o tagga ner och behandla folk med lite hyffs, och slutade på eget initativ rätt snabbt.
By
Anonym, at 24 april, 2007 09:46
Skicka en kommentar
<< Home