Kapitel 11 (forts 5).
- Första inlägget -
”Är det så?” hör jag Janne upprepa.
”Va?” säger jag förvirrat och rycks ur mina tankar.
”Du har inte lyssnat på ett ord av vad jag sagt de senaste två-tre minuterna va?” säger han, med viss anklagande ton i rösten.
”Förlåt, jag är trött!” säger jag försvarande, reser mig och tar en refill till av cola för att få i mig lite mer koffein och socker i ett futilt försök att piggna till.
”Ni dagfolk alltså, mjuka som fjolårsmorötter.” mumlar Janne. ”Det är därför jag håller mig till att föda upp akvariefisk…”
”Jaja!” säger jag med viss irritation i rösten, underbyggd av min trötthet. Jag skulle ge vad som helst för att få placera mig resonabelt horisontellt och mjukt nu. ”Nu lyssnar jag, vad sa du?”
”Jo, jag pratade om hur vi har alla tokskallar på natten, men det vet vi… Sen var det ’öppna-stäng…”
”Ja, killen med klyvskallen.” svarar jag och klunkar cola som om det inte fanns något imorgon.
”Personlighetsklyvning.” rättar Janne bestämt och snörper lite på munnen. Det märks att han är stolt över att veta den medicinska termen för det hela. ”I alla fall… Den andra personligheten surfar porr, så den första personligheten ringer in och stänger Internet och den andra ringer in och öppnar det igen. Han har typ tre hundra öppna och trehundra stäng i sin logg.” flinar Janne.
”Va, men får han ha Internet på anstalt?” säger jag.
”Han är väl inte farlig, bara lite pinsam i sin ena personlighet, antar jag.” säger Janne och rycker på axlarna. ”Det är faktiskt ganska häftigt när han byter personlighet i telefon, helt annat röstläge, annan ton, annan dialekt – det är som om det verkligen vore två helt olika personer. Den första personligheten brukar be om ursäkt när han eller den eller det eller vad man nu ska säga kommer tillbaka efter att den andra förklarat att han tycker om att surfa porr och gärna går in på detaljer om vad han surfar…” Janne flinar och reser sig.
”Nu börjar fakturasamtalen bli väl långa, tillbaka till köttkvarnen, eller vad tror du.”
”Jo.” svarar jag och häller stressat i mig det sista av colan och halvspringer efter Janne som med stora kliv tar sig tillbaka i god takt. ”Ta det lugnt!” flämtar jag mellan mina andfådda väsande inandningar.
”Va?” säger jag förvirrat och rycks ur mina tankar.
”Du har inte lyssnat på ett ord av vad jag sagt de senaste två-tre minuterna va?” säger han, med viss anklagande ton i rösten.
”Förlåt, jag är trött!” säger jag försvarande, reser mig och tar en refill till av cola för att få i mig lite mer koffein och socker i ett futilt försök att piggna till.
”Ni dagfolk alltså, mjuka som fjolårsmorötter.” mumlar Janne. ”Det är därför jag håller mig till att föda upp akvariefisk…”
”Jaja!” säger jag med viss irritation i rösten, underbyggd av min trötthet. Jag skulle ge vad som helst för att få placera mig resonabelt horisontellt och mjukt nu. ”Nu lyssnar jag, vad sa du?”
”Jo, jag pratade om hur vi har alla tokskallar på natten, men det vet vi… Sen var det ’öppna-stäng…”
”Ja, killen med klyvskallen.” svarar jag och klunkar cola som om det inte fanns något imorgon.
”Personlighetsklyvning.” rättar Janne bestämt och snörper lite på munnen. Det märks att han är stolt över att veta den medicinska termen för det hela. ”I alla fall… Den andra personligheten surfar porr, så den första personligheten ringer in och stänger Internet och den andra ringer in och öppnar det igen. Han har typ tre hundra öppna och trehundra stäng i sin logg.” flinar Janne.
”Va, men får han ha Internet på anstalt?” säger jag.
”Han är väl inte farlig, bara lite pinsam i sin ena personlighet, antar jag.” säger Janne och rycker på axlarna. ”Det är faktiskt ganska häftigt när han byter personlighet i telefon, helt annat röstläge, annan ton, annan dialekt – det är som om det verkligen vore två helt olika personer. Den första personligheten brukar be om ursäkt när han eller den eller det eller vad man nu ska säga kommer tillbaka efter att den andra förklarat att han tycker om att surfa porr och gärna går in på detaljer om vad han surfar…” Janne flinar och reser sig.
”Nu börjar fakturasamtalen bli väl långa, tillbaka till köttkvarnen, eller vad tror du.”
”Jo.” svarar jag och häller stressat i mig det sista av colan och halvspringer efter Janne som med stora kliv tar sig tillbaka i god takt. ”Ta det lugnt!” flämtar jag mellan mina andfådda väsande inandningar.
- Nästa inlägg -
Etiketter: Boken, Kapitel 11
posted by von Adler at
11:52
6 Kommentarer:
Woo. Fortsätt blogga.
//Skämtarn
By
Anonym, at 22 mars, 2007 22:24
Härligt! Alltid lika intressant att att läsa om Mats liv och förlustelser. Väntar redan på nästa inlägg.
MVH
Daniel
Från en som vågar skriva sitt namn. Så less på alla som skriver skit här utan att våga stå för det! Lägg ner det är bara avundsjuka.
By
Anonym, at 23 mars, 2007 08:54
Men nuuu är det väl dags för nästa inlägg...
By
Anonym, at 27 mars, 2007 22:39
Ja, helt klart. En kombination av orsaker har försenat mig;
1. En alldeles för blöt inflyttningsfest och en påföljande första bakfylla.
2. En envis förkylning som övergått i feber, tung rethosta och allmän trötthet.
3. Ett stundande jobbyte och mycket övertid på jobbet.
Det kommer inlägg snart, jag lovar.
By
von Adler, at 27 mars, 2007 23:32
Låt dom komma när dom kommer,
Jag stannar dock gärna kvar och läser mer om Matts liv.
Det är inte oanat att de flesta som läser denna blogg känner igen sig med tanke på en viss grå gestapobyggnad som vi som slagit oss fri från aldrig tänker återvända till.
By
Anonym, at 30 mars, 2007 16:05
Brorsson: Jo, tack så mycket. Torsdagens inlägg ligger uppe nu i alla fall.
By
von Adler, at 01 april, 2007 02:43
Skicka en kommentar
<< Home