Contactcenter

07 augusti, 2006

Kapitel 6 (forts 4).


Jag märker något som rör sig bakom mig och skymtar Peter över ena axeln. Han är iklädd exakt samma skjorta och slips som jag, även om hans billiga skjorta sitter lite bättre än min. Vi ser ut som affärsmän från Taiwan eller något, som kommer i exakt samma kläder. Med surt ihopbiten min sätter sig Peter bredvid mig och fyller därmed den sista stolen vid bordet. Han är säkert sur för att hans plan att komma i nätbrynja, hängslen, öststatsofficersmössa och alldeles för stora byxor på nästa kundmöte har gått om intet. Ibland undrar jag om inte Peter är lite halvgay på ett par fläckar ändå, någonstans. Peter räcker mig ett block och en penna och ritar sedan upp tre stycken tre gånger tre-rutor på sitt och börjar fylla i floskler. Det är möte utan mening och dags för floskel-vm för cheferna och corporate bullshit bingo för mig och Peter. Jag följer hans exempel och skriver mina tre brickor.

Synergi-konsultera-management
Utilisera-restrukturera-processera
Informationsflöde-flexibilitet-outsourcing

Extrahera-mervärde-spetskompetens
Dynamiskt-innovativt-stålbad
Extra resurser-fokus-win win situation

Disciplin-kundglädje-service
Rak kommunikation-i röret-marknadsfönster
Lansera-koka ner-kanalisera

Det blir en rätt bra bricka med floskler, nu gäller det bara att se vem av mig och Peter som kan få tre bingo först. Man ringar in det någon säger – det kan vara i plural eller annan tidsform, det spelar ingen roll. Förloraren får bjuda vinnaren på en öl, det är standardinsatsen.

”Här har vi Peter Nyman och Mats Olsson, två av de på supporten som varit längst hos oss.” säger Sune och pekar leende mot mig och Peter. Jag ser hur konsultskan nästan omärkligt hissar upp ett nötbrunt ögonbryn och lägger halvt misstroende huvudet på sned när hon ser att vi har exakt samma skjorta och exakt samma slips med exakt samma knut.

Herbert ler brett och tar tag i en pekpinne bakom ryggen med bägge händer och tycks väga lite på tåspetsarna. Jag får lite intryck av en mellanstadielärare som har kommit till sitt favoritämne och bara väntar otåligt på att klassen ska bli tyst.

”Jag är ju Herbert Malmquist, men det vet ni ju redan, ni har ju pratat med mig i telefon eller fått mail av mig förut.” säger han och släpper sedan pekpinnen med ena handen och gör en yvig gest gentemot managementkonsultskan med sin långa, beniga arm som får gesten att se ut som om han vore en lastkran som ska lyfta den korta och kurviga konsultskan.

”Det här är Eva Svensson från FarckBatitSunWaterHouse, tidigare WaterHouse…” fortsätter han.

”Njaeh, vi heter Blopp numera.” säger konsultskan mjukt och ler ett perfekt och bländvitt konsultleende. Djävlar vad förtroendeingivande människan är. Röst, klädsel, ord, utseende, allt stämmer. Hon kan nog ångvälta hela busslaster med styrelser, tekniker och surgubbar till chefer, fast på ett mjukt sätt som de tycker om. Vore det inte för att syret redan börjat ta slut och skjortan är spänd som ett trumskinn över magen och VM i företagsfloskler is about to begin skulle jag nog till och med uppskatta det här.

”Jaså?” svarar Herbert aningen förvirrat. ”Ja, det svänger fort i speedway.” säger han sedan med ett än bredare leende.

”Hrm.” harklar sig konsultskan åt Herberts kommentar, hon vet lika bra som alla andra i rummet att det är svårt att hålla reda på alla uppköp och namnbyten i konsultbranschen, men hon måste väl protestera lite milt att Herbert inte vet från vilken konsultfirma den dyra konsultskan kommer. ”TeleNet24 planerar ju att lansera nya tjänster.” säger konsultskan och tar över lite. ”Jag är här för att se över kommunikationsflödena och se hur vi kan skapa ett scenario där supporten kan förse slutkunderna med mer service med samma resurser.” Ja! Kommunikationsflöden, det är en på corporate bullshit bingo-brickan.

”Jag håller det för möjligt, eller till och med sannolikt at vi kan få en win win-situation ur det.” svarar vår Vice VD med ett förgyllt blymyntsleende. ”Vi är tacksamma för den här chansen att ha någon med utifrån-perspektiv se över verksamheten lite.” Haha! Win win-situation, en till på brickan. Jag kan se hur Andersson himlar med ögonen där han sitter med samma korslagda armar och nedböjda huvud som innan. Han vet att det är skitsnack, vår ledning kommer göra allt för att hålla sanningen från konsultskan. Hon skulle ju kunna föreslå åtgärder som skulle minska samtalsmängden och därmed inkomsterna.

”Jag tror det är av yppersta vikt att vi tar ett helhetsgrepp på den här frågan.” säger Sune för att inte bli utlämnad. Fan, jag kan se hur Peter ringar in ett ord till och skriver ”BINGO!” på sitt papper, tittar på klockan och noterar ner klockslaget.

”Ja, det var ju därför vi bad att Mats och Peter skulle vara med.” säger konsultskan med ett leende och jag kan se Vice VDs sura min mot Sune nu när han gett TeleNet24 ammunition för att krig för att få prata med någon av oss utan att ledningen är med och kontrollerar vad vi säger.

”Ehm… Jo, men deras tid är ju begränsad, de har andra uppgifter också…” försöker Sune och kliar sin plötsligt svettiga nacke där Vice VDs blick borrar in sig. De nervösa ryckningarna är också tillbaka. Att låta TeleNet24 prata med någon av oss utan att ledningen är med är en katastrof i deras ögon. Tänk om vi var ärliga?! Hemska tanke.

”Om man ska jobba på flera fronter samtidigt behövs det i alla fall ett minimum av resurser. Med tanke på hur fint verksamheten har verkat flyta idag tror jag inte den skulle påverkas negativt av lite hjälp från Mats och Peter.” säger Herbert med ett leende och har därmed dängt ledningens potemkinkulisser i huvudet på dem. Det här var ju faktiskt lite roligt. Jag skulle skratta om jag inte såg att Peter skrev ”BINGO!” igen. Fanskap.

”De framtida vinsterna överväger ju med största sannolikhet de smärre förlusterna.” fortsätter konsultskan smidigt och ler.

Det är då Torped-Olga ser sin chans.

”Vi kanske skulle bilda ett litet projekt här? Jag har ju lite extra tid just nu och kan ta hand om det. Har vi en hos oss som kan se om det finns resurser just nu så kan vi ju genomföra det smidigt för båda parter och extrahera de extraresurser som behövs samtidigt som vi dynamiskt och innovativt ser till att spetskompetensen finns kvar i verksamheten när den behövs.”

Jag kan höra hur Herbert och Andersson liksom hickar till i kör. De hatar Torped-Olga lika mycket båda två och vet att om hon är med blir det bara bajs av alltihop. Men innan någon av dem har hunnit få en syl i vädret är konsultskan framme, ivrig att på sitt mjuka vis ångvälta VD och Vice VD. ”Ja, men det låter ju som en jättebra idé, om resurserna finns.”

”Öhm…” säger Herbert och ser olycklig ut. Andersson har bara begravit ansiktet i händerna och säger ingenting, Peter sitter med sammanbitna käkar och stirrar rakt framför sig med pennan i högsta hugg och jag har svårt att hålla mitt flin till bara ena mungipan.

”Ja… Jo…” börjar Vice VD och hans blick flackar, han kan inte placera den på Torped-Olgas säckiga och väl urringade byst och inte på konsultskans eller Herberts blick heller. ”Tja… Det kanske skulle vara lämpligt.” säger han till slut och låter blicken glida mot VD, som mer eller mindre förvånat tittar upp under sin blonda lugg. ”Jo, det kan väl vara bra.” säger han till slut och släpper uppmärksamheten från mötet igen. Nåja, de har i alla fall sett till att inget farligt kommer TeleNet24 till godo, bajs är inte farligt, nämligen. Och Torped-Olga har lyckats manipulera till sig en projektledartjänst.

När mötet till slut börjar upplösas är det inte en sekund för tidigt. Peter hade bättre ord bättre placerade och vann bingon och jag måste köpa honom tjeckisk öl. Då har jag i alla fall en ursäkt att köpa till mig själv också. Jag har redan nickat till två gånger i min svettfuktiga skjorta när Vice VD väl säger att vi ska ta en sen lunch. Det kan fan inte finnas många syremolekyler kvar i mötesgrottan nu. Vi tränger oss alla mot utgången och den svalkande, underbart doftande syrerika luften där utanför. Vår VD försvinner snabbt iväg med något stirrigt i blicken och en mumlad ursäkt. Verkar som det var lite för länge att koncentrera sig för honom, han har ju uppmärksamhetsspann som en normal femåring när det inte är att hota sina anställda eller spela golf.

Etiketter: ,

3 Kommentarer:

  • Härliga tider! Ska bli spännande att se hur projektlederiet från torpeden utvecklar sig. Jobbade själv på ett konsultbolag för några år sedan, där vi hade en liknande tjej. Helt puckad, men med en mycket god förmåga att häva ur sig floskler och manipulera sig till intesägande tjänster.

    By Anonymous personalavdelningen, at 08 augusti, 2006 10:11  

  • Vilken skjort-tortyr! Ska de verkligen försöka lämna tillbaka dem efter svett-mötet? Och vad innebär "i röret"?

    By Anonymous Madame yocasta nu, at 09 augusti, 2006 10:10  

  • Haha. Än en gång; klockrent! =)

    "I röret" kan liknas vid en köttkvarn, där röret så att säga är den delen där den färdiga produkten kommer ut... En pistolpipa är kanske en annan liknelse, allra hellst med en skarp kula i ena änden. Som visar att det är nåt på gång som...

    By Anonymous Coluber, at 21 augusti, 2006 18:30  

Skicka en kommentar

<< Home


 
Bloggtoppen.se