Kapitel 5 (forts 4).

- Första inlägget -

Vi samlar ihop våra saker och under ivriga diskussioner om vad i hela friden vi ska beställa för pizzor beger vi oss upp till Peters lägenhet igen.

”Jag kan fan inte förstå vad du har emot champinjoner!” säger Peter och skakar på huvudet.

”De är väldigt äckliga.” svarar jag med defensiv ton.

”Vafan, det är helt vanlig svamp.”

”Jag äter ingenting som växer på pungar och gödselstackar.” replikerar jag.

”Jamen du då! Med din djävla frukt på en pizza!”

”Ananas är gott, till skillnad från pungsvamp.” säger jag gravallvarligt, men kan inte hålla mig så länge utan börjar flina.

Peter ger upp, suckar och himlar med ögonen när vi kliver in över hans tröskel. Jag är nära att halka på en väldigt olägligt placerad skruv och svär över skrotet överallt.

”Svär inte över gamla datordelar, de behöver kärlek de med.” säger Peter och plockar upp ett moderkort från hedenhös och vrider lite på det innan han gäspar och lägger tillbaka det på samma ställe.

”Du får ringa till Pizzapalatset.” säger han.

”FAN HELLER!” ropar jag upprört tillbaka. ”Telefoner är onda. Du får ringa!”

”Telefoner är bara SÅ nittonhundratal. Jag är en tvåtusentalspojke.” repliker Peter. ”Niiiven eller telefonen Mats, ditt val.”

”Sax påse sten?” försöker jag.

”Visst. Bäst av tre.” svarar Peter och biter ihop i koncentration. Nu är det viktiga grejer, manlig kamp med mycket på spel.

Jag försöker så gott jag kan, men Peter producerar sten två gånger i rad på mina saxar, så med i skam hängande huvud är det jag som får hala upp min lastgamla mobiltelefon och ringa Pizzapalatset.

”En salamicappricosa och en oxfilé- färsk tomat, vitlökssås och ananaspizza tack. Cola och Cola Light till.” säger jag i ett enda ord, i absoltut superfart och med ett tonläge från ultraljud. Ungefär lika snabbt rabblar jag Peters adress för hemkörningen och lägger sedan på och andas ut med en lång suck. Fan vad jag hatar telefoner sedan jag började jobba på Contactcentret.

Medan vi väntar de 45 minuterna innan pizzorna dyker upp producerar Peter två glas med hemmagjord blåbärssaft.

”Mormor plockar och kokar fortfarande.” kommenterar han kort när vi slår oss ner i köket och smuttar på den söta djupblå drycken.

- Nästa inlägg -