Kapitel 4 - Supa, supa, supa!

- Första inlägget -

Jag har klivit upp någon gång kring lunchtid och gått runt i min lägenhet i gårdagens kalsonger och en tre dagar gammal t-shirt och kliat mig på intima ställen en ganska bra stund innan jag faktiskt gör något vettigt. Jahaja, lördag… Eftersom jag som en god Preussisk-Protestantisk Lutheran har lidit hela veckan får jag alltså ha en liten, liten dos kul idag, om jag har en ordentlig omgång bakfylleångest imorgon för att kompensera, förstås. Då jag står på botten av samhället betyder helger också att jag har ett obligatorium att supa mig till apmänniskestadiet. Som en lydig och stereotypisk medlem av socialgrupp tre siktar jag på en alldeles för hög konsumtion av de fördärvliga och tarvliga alkoholhaltiga dryckerna. Och jag tänker ha usch-usch och aja-baja så roligt när jag gör det också. Jag ler lite när jag tänker på det – vad de ska sitta och skaka på huvudet och sucka sorgligt över den ökade alkoholkonsumtionen på kommunens socialkontor. Det är skönt att kunna dra sitt strå till stacken ibland. Det lär nog dyka upp lite trevligt folk för en rätt våt förfest hos mig, kanske n00by och några andra halvsluga miffon till kollegor också. Men först måste jag fan handla lite. Jag kliar mig lite mer på min glesa raggarsträng under t-shirten och funderar på om jag ska duscha lite innan jag handlar. Ävafan, det kan jag lika gärna göra efteråt. På med brallor, en tröja och jackan. I förbifarten greppar jag gubbkepsen jag fick begagnat av morfar. Det är fan alldeles för låg gubbkepsfaktor i samhället idag. Dessutom är det rätt coolt och man kan ha den nu när det inte är mode längre. Jag är callcenterhora, inte trendhora. Sådetså.

Med ett leende på läpparna skrider jag ut från min bostad och styr stegen mot Willys. Här ska handlas som om jag vore en hamstrande hemmafru från kriget. Det är ett fyrkantigt pansarbilsliknande fordon i kommunens grälla orange färg ute och sopar gatorna från grus och solen tittar fram bland molnen. Det är djävlarimig vår när de sopar upp gruset. Jag mår riktigt bra nu när jag är ledig. Det är vår, solen lyser och glömda är gårdagens plågor. Det är säd i pungen, stål i blicken och spänst i stegen så det gungar i plufset på magen. Det dröjer inte länge innan jag är framme vid Willys och forcerar de automatiska dörrarna med en fjantigt bombastisk och dramatisk gest och ett mumlat ord, som får närmaste pensionärspar att stirra misstänksamt på mig ur ögonvrån. Skit samma, vem bryr sig om dem idag, jag är glad! Jag greppar en röd plastkorg och brottas en kort stund med det fanskapet innan han släpper greppet om sina kompisar och jag kan kliva vidare in i en av det västerländska konsumtionssamhällets högborgar.

Fåse, jag ska ha hela burktomater, tomatpuré, köttfärs, vitlök… Ah, vitlök, allas vår vän! Vitlök är inte en krydda, det är en ingrediens. Alla som påstår något annat ljuger! Jag greppar en riktigt stor en och trycker med ett leende ner den i korgen bland köttfärs och tomat. Lite morötter, spaghetti, gul lök… Behöver jag något mer för mat idag? Naeh, tror inte det. Då är det bort mot folkölshyllorna. Eftersom jag är en inskränkt, dryg och oupplyst individ är jag inte så särskilt positiv till EU, men jag måste erkänna att hela skiten har haft en stor fördel som till mycket stor del uppväger allt negativt. Europeiska bryggerier har fattat hur man säljer öl i Sverige. Det vattnas i munnen när jag går förbi folkölen som står där och tycks blänka inbjudande. Pilsner Urquell, StaroBrno, BrouCzech! Härlig tjeckisk pilsner i tre komma fem volymprocent. Guds gåva till mänskligheten. Ett halvdussin eller så stoppar jag ner i korgen innan det är dags att fundera över snacks. Man kan inte supa trefemmor och sliskiga drinkar utan salta snacks. Punkt. Fåse nu, chips eller jordnötter? Både och, förstås. Chips ska smaka flott och salt och eventuellt lite potatis. Lök, dill, ost, surkräm, flänsost och annat krafs kan Estrella få köra upp där varken sol eller måne lyser, lättsaltat ska det vara!

Jag står redan i kön till kassan innan jag kommer på att jag måste ha groggvirke också. Jag hastar bort med min tunga korg till juicehyllan och skyfflar ner två enliters euroshoppers apelsinjuice – skräp, men vafan, jag ska blanda den med sprit, inte dricka den med klar is en solig havsdag på poopdäck på min lyxjakt. När jag väl kommer tillbaka till kassorna inser jag mitt misstag. Den grå massan har tagit över. En halv miljard satans pensionärer helghandlar och alla har de överfulla djävla vagnar och står framför mig. Jag VET att de kommer stå och gnälla över rabattkuponger som inte riktigt stämmer överens med grejen de plockat på sig så de inte får sin rabatt och över hur dyr mjölken är numera. Jag biter irriterat ihop tänderna och mitt tidigare leende smalnar ihop till ett spänt sträck. Sätt FART, kärringdjävel vill jag vråla till pensionären som just nu ska försöka betala och letar exakt växel.

”En… en å femtio… två… tre… Hur mycket var det sa du?” säger kärringfan med gnällig röst och skakar sin börs för att föra upp andra mynt till ytan. Mitt kungarike för en handgranat tänker jag. Pensionärerna har hur mycket tid som helst, de är lediga hela dagarna, varför måste de ALLTID hamna före mig i kön? Jag gnisslar tänder när en fyraåring lägger sig ner på mage vid lösgodiset bakom mig och börjar gallskrika för att han inte får något mer godis. Mamman är inte dålig på att bråka tillbaka på unghelvitet heller. Jag står och svettas i gubbkeps och jacka och börjar verkligen känna hur gamla mina kalsonger och min t-shirt är när de skaver mot kroppen och hur tung min korg är innan jag till slut kan få komma fram och betala och styra stegen hemåt igen.

-Nästa inlägg -