Kapitel 3 – En ny dag, nya samtal.

- Första inlägget -

Det är fredag. Jag vaknar i min smala säng och viftar förnöjt på en stortå utanför täcket för att ta reda på om det är varmt nog för att jag ska kunna ta mig upp. Solen gassar från en klarblå himmel och skiner obarmhärtigt in genom de tunna gardinerna i mitt sovrum. Den avslöjar med pinsam uppenbarhet att jag borde både dammsugit och tvättat fönstren för länge sedan. Klockan är kanske kring elva och jag har sovit bort hela morgonen. Jag jobbar fjorton till tjugotre idag också, så det är egentligen inget problem, förutom att man inte har något liv vare sig före eller efter jobbet. Inte för att jag har så djävla mycket liv ändå, men man vill ha sin tid att inhalera mat på kvartersflotterian med sibylla-licens och dumsurfa lite. Jag kliver upp, gnuggar mig i ögonen och snubblar över t-shirten jag slängde på golvet igår kväll. Jag svär lite tyst över tvätten som så gott som täcker mitt sovrumsgolv i allmänhet och den ondsinta t-shirten i synnerhet. Sedan kliver jag över det kalla hallgolvet, undviker noggrant att trampa på en veckas oupplockad post, kliver in i vardagsrummet, slår på datorn och står en kort stund och lyssnar på den medan den surrar igång och fläkten under tappert drönande äter sig igenom en dammtuss. Jag kliar mig ogenerat, gäspar och vänder om för att gå in på mitt badrum. Det är en piss rätt ner i toaskålens vatten så det skvalar om det som står på agendan. Aaaaah, fan vad skönt. ”Matsfallet”, helt i klass med Niagara. Man känner sig manlig när man kan stå och pissa riktigt gult och stinkande piss precis efter man klivit ur sängen. När man står där med salamin i näven, med lite kvarvarande morgonstånd som får den att kännas stor, då får man lite manlig känsla så där. När man inte får mycket bekräftelse annars är det förbannat skönt. Det skvalar, skvätter och luktar så det märks. Och varar ett tag. Ett bra sätt att vakna, helt enkelt. Jag rycker lite eftertänksamt i draggen halvt på allvar när jag är klar innan jag beslutar mig för att sluta med det och istället ta en varm och lång dusch.

Jag kliver in i badkaret, ryser lite när jag sätter en fot den iskalla pölen som alltid bildas eftersom karet på något vis tycks vara högst vid avloppet. Fåse, dra för draperiet och svära över att det hänger slakt som en TeleNet24-kunds mandom eftersom jag en kväll på fyllan beslöt mig för att duscha, halkade och drog med mig hälften av duschdraperiets fästen i fallet, sedan ta tag i duschmunstycket och brottas och snurra med det ett tag, undvikandes det iskalla droppet som blir, och tillslut få hyfsad rätsida på det. Så, nu är jag klar att dra på vattnet och vänta sju-åtta sekunder medan det blir varmt. Efter det fäster jag kobran där uppe, lutar pannan mot kaklet, sluter ögonen och låter det heta vattnet strömma över kroppen. En femton-tjugo minuter står jag där som en halvstel och heldöd fisk medan jag långsamt vrider upp vattnet till varmare och varmare tills jag är så gott som kokt. Underbart. Drar det sista av sömnen ur en.

När jag kliver ur karet är förstås hela förbannade lägenheten ett djävla Lützen. Det går fan inte att se bort till sovrumsgardinerna en gång för de virvlande ångdimmorna. Hade jag glasögonen på mig skulle jag nog kunna se posten korva sig i fukten där den ligger på hallgolvet. Knatar bort till garderoben, får fram ett par kalsonger och tar dem på mig. Fan, det är hål i skrevet! Men jag lyckas inte gräva fram några andra jag haft i mindre än två dagar eller utan bruna fartränder, så halvtrasiga kalsonger it is. Drar på mig gårdagst-shirten också och går bort till datorn som nu har bootat upp min piratade Windos XP. Dags att surfa lite. Var fan är musdjäveln nu då? Massor av halvurdruckna koppar, de flesta snodda från jobbet, de flesta med en skvätt eller slatt te och en tepåse i fortfarande belamrar skrivbordet och någonstans i den röran gömmer sig min utmärkta optiska mus. Där är den fan, det röda laserljuset mot en brun kopp avslöjade den. En del av kopparna sitter fast i intorkat, utspillt sockrat te. Jag rycket loss en av dem, går in med den i köket, sköljer ur den uttorkade gamla tepåsen, fräser på lite vatten i varmvattenkokaren och slänger i en påse tillsammans med ohemula mängder socker. I med vattnet och tillbaka till datorn med en ångande kopp te i ena handen. Jag läser lite nyheter, flamar och trollar lite på ett av mina forum bara för att reta lite dumpuckade Amerikanska kreationister (som alla var högst upprörda över mitt senaste inlägg) och förstöra stämningen på forumet. Infantilt, jag vet, men får jag inte ha ett bra liv ska ingen annan få det HELLER! Sådetså! Jag skrattar ett elakt skratt medan jag tömmer tekoppen och ryser lite över den blanding av beskt och sockersörja som jag får i mig från botten.

Då kurrar min plufsiga mage till medan jag kliar mig över den sparsmakat installerade hårväxten runt min navel. Hungern sliter i mina inälvor. Det är dags för mat. Jag drar igång nerladdningen av en film jag tänkte se senare med en torrent från piratebay, kollar snabbt om de fått några nya roliga hot, blir besviken och går in i köket igen. I kylen hittar jag ett halvt paket skivad kokt skinka som har delvis gulnat och luktar surt, en torr ostkant och potatis som snart går i blom. Att skafferiet bara har en tom chipspåse och en halv knäckebrödskiva samt kanske en tredjedels portion skruvmakaroner att bjuda på gör inte saken bättre heller direkt. Orka gå och handla och laga mat när man vill ha frukost och lunch samtidigt. Och NU! Nejfan, dags att styra stegen till Achmed! Jag drar på mig byxor, skor, jacka och kliver ut ur min ostädade lägenhet för att styra stegen mot den lokala flotterian - Hörngrillen med sibyllalicens, i Achmeds mästerliga regi.

- Nästa inlägg -