Kapitel 2 (forts 4).

- Första inlägget -

Resten av dagens samtal förflyter på ungefär samma sätt. Åt helvete med TeleNet24s säljkampanjer! Åt helvete med extra mycket straffknullning med extra grovt grovsalt MED jod!! Jag dricker en sju-åtta koppar kaffe, springer till toan och försöker att inte låtsas om att jag sprutmålar porslinet med vad som känns som surt kaffeblandat sandpapper i flytande form och under högt tryck. Fyfan vad ont det gör! Som att skita raspar eller lösflytande lava. Jag kan inte minnas när min mage var i lag sist. Förra semestern? I alla fall mot slutet av den någon gång. Folk skrattar åt gamla människor som värderar sin hälsa efter sin avföring, men jag tror fan att de egentligen är riktigt smarta. Skiter man bra mår man bra, både i kroppen och i huvudet. Jag skiter eländigt, alltså är det bara elände med mig. Enkel logik som betyder att jag är uppfuckad, räddningslöst förlorad och dömd. Ingen egentlig nyhet, med andra ord, men ännu ett bevis i en redan tung börda. Bra att jag inte tänker, då skulle det kunna oroa mig. Istället kvider jag lågt och gnyende när mer gaspåtryckt sur vätska kommer ut mig och vållar mig mycket sveda.

Jag är klar på mindre än tio sekunder men sitter kvar med ett Aftonblad från förra månaden och läser om någon dum djävla hobbyhalvkändis från någon dum djävla dokusåpa som satt på någon annan dum djävla hobbyhalvkändis från någon annan dum djävla dokusåpa på fyllan och villan och om hur man upplever perfekt sex och hur man får lusten åter. Min lust är det egentligen inget riktigt fel på, hinner jag tänka innan jag bläddrar vidare. Det är egentligen bristen på någon att liksom använda den på som är stötestenen. Palmela Handerson är i och för sig en trogen kamrat, men någon gång skulle man vilja ha lite omväxling, inte sant? Djävla skittidning att anta att alla har sex regelbundet förresten. Finns många fula, tafatta och ocharmiga människor, för att inte säga bittra, negativa och oinspirerade som bara kan få sex med hjälp av ohemula mängder öl och ibland inte ens det. Jag sitter tills arslet domnat bort och det sticker i benen innan jag till slut reser mig. På så vid har jag stulit några minuter av vårt contactcenter. Varje liten bit av hämnd är underbar och kan läggas till min skatt av småsintheter, infantila upptåg och illojalt undanglidande trots jag utsätter företaget för. På kvällarna, när jag släckt min sänglampa plockar jag ofta fram dessa patetiska små minnen, vrider och vänder på dem, bättrar på dem med halvsanningar och rena fantasier och känner småsint skadeglädje över dem. På så vis kan jag somna glad. En glad minut varje dygn och till och med en callcenterhora orkar nästan med nästa dag. När man inte får använda sin kreativitet i arbetet kan man använda den för att lura skitföretaget man jobbar för på några minuter. Små saker roar små människor, så jag får ha lite roligt jag också.

Har ni någonsin varit med om de här dagarna då sekundvisaren på klockan rör sig två steg framåt i och sedan ett steg bakåt? Det här är en sådan dag. Nästan alla dagar här är sådana dagar. Efter toabesöket sniglar sig tiden fram i ungefär samma fart som den genomsnittlige TeleNet24-kundens hjärna processar information man ger den. Det finns religiösa människor som tror på helvetet. Men jag vet vad helvetet är. I mitt förra liv måste jag ha torterat, ägnat mig åt tidelag i allmänhet och skörlevnad i synnerhet och varit ett alldeles särdeles moraliskt vrak, och jag fick det ultimata straffet. Jag återföddes som contactcenteragent. I helvetets alla nivåer sitter de en timme om dagen med en TV-bild från oss och skrattar, innan de återgår till att kokas i tjärgroparna, ha maskar i sina inälvor, spetsas på treuddar, få alla inre organ utklämda och annat som egentligen inte är någon plåga om man jämför med helvetets främsta outsourcingaffär – contactcentret! Jag springer på toa igen efter en stund. Jag sitter visserligen inte lika länge, men har ändå ett surt meddelande från samtalsövervakningen på skärmen när jag kommer tillbaka. ”VArför går dupå toa igeN!!1?” står det. Ett kort tag funderar jag på att göra en Kalle och ägna en kvart åt att skriva ett detaljerat svar om hur lös min avföring var och hur den kommer lite hur den vill och hur gaserna bubblar och hur det innebär att jag måste springa flera gånger. På så vis skulle jag inte behöva ta samtal en stund. Men jag är lite för feg och svarar bara ”Magproblem.” Deras ”DEt får du orrna upp!!1” klickar jag bort och tar nästa samtal. Jag kan höra hur kunden drar efter andan när jag drar min släpiga och oengagerade hälsofras. Jag får en kort stund en intensiv lust att börja sjunga ”Närmare Gud till dig” som de spelade på ”R.M.S. Titanic” då hon sjönk. Men jag är inte religiös, istället suckar jag tyst inom mig själv och stålsätter mig för nästa Fitt-Britt-harang.

- Nästa inlägg -