Contactcenter

17 juli, 2006

Kapitel 6 (forts 1).


Roger svär efter Sune, grimaserar och kliar sig i huvudet för att sedan försvinna iväg till helpdeskrummet och komma ut med en urgammal dator under varje arm.

”Ni kommer få riktigt gamla härken, herregud i fjäderskrud.” säger han skuldmedvetet. ”Outlook 2000, NT4 och mindre megahertz än det här stället har vettiga chefer. Ni får sitta inne i backofficehålan, stolar får ni raida fram själva, lek hela havet stormar eller något.” säger han med ett fnysande och försvinner med datorerna in bakom Andersson.

Pliktskyldigast samlar jag ihop de som förutom jag inte har någon arbetsplats. Tre killar, alla går fortfarande på gymnasiet. Mognadsnivån och det självständiga tänkandet är inte direkt på topp här och jag skulle gissa att de inte är IQ-reserven heller. Man ser direkt på frisyrer och alldeles för dyra märkeskläder att det är tre apor som slaviskt följer gruppen och varje modetrend som kan tänkas dyka upp. Trendluder. Sådana som är de tuffa killarna i skolan effektivt fryser ut de som inte följer varje liten trend lika bra som dem. Eller värre. Bah.

”Öh, ja…” säger jag och kliar mig i håret. Vafan skulle Sune sätta mig som hobbychef över tre dumpuckade trendluder som ser ut som om de gjutits i samma form allihop för? ”Har ni svarat på mail förut?” säger jag efter en stunds tystnad.

”Alltså, hemma mailar jag en del.” säger Trendluder nummer ett.

”Det här är inte hemma.” svarar jag rappt och lite elakt.

”Ehm…” säger han och vänder bort blicken.

”Jag får visa hur ni gör i outlook då. Det är lite process då det ska arkiveras och loggas. Ni får fråga om ni behöver hjälp med svaren.” säger jag efter att ha låtit Trendludret våndas lite i den skämmiga tystnaden som uppstår när jag inte bryr mig om att fylla tomrummet med något skitsnack. ”Målet brukar vara hundra till hundratjugo mail svarade på om dagen.” säger jag till slut och nickar allvarligt för att understryka att jag inte skämtar. Jag kan se hur de flämtar efter luft och bleknar lite när de undrar hur fan man svarar på så många mail på en dag. Jag får väl visa dem knepen.

”Du.” säger jag och pekar på Trendluder nummer två. ”Skaffa stolar till oss.”

”Men… Hur?” får jag tillbaka i tvekande tonfall.

”Ta några i fikarummet.” säger jag och har redan tankar åt annat håll.

”Men de är ju hårdare än elitgymnastens rumpa!” häver han ur sig halvt förtvivlad och får skrattsalvor och menande kommentarer från Trendluder ett och tre. Han blir lite röd och slinker iväg för att hämta stolar. Det är visst fler här som noterat elitgymnasten, hon som kan knyta skorna med raka ben och som bara jobbar här tills hon får ett sponsorkontrakt eller något och kan ägna sig åt gymnastiska övningar på heltid.

Efter en stund har Trendluder ett, två och tre lastgamla NT-burkar med sjuttontums CRT-skärmar man kan sola sig i strålningen från och sitter på varsin stenhård stol i intetsägande kontorsfuru och diverse fläckar från ketchup medan jag sitter på Anderssons dator med två stora TFT-skärmar. ”Ta den du, Mats.” sa Andersson. ”Jag blir nog sittande i möten med TeleNet24 hela dagen.” Andersson är inte fullt lika ersättningsbar som oss telefonluder, då han är den enda med kunskap om TeleNet24s tekniska lösningar och processer, och det märks i hans fullt fungerande kontorsstol vars sits inte lutar åt något håll alls och hyfsade skärmar. Det är inte lyx, men det är fungerande grejer i alla fall.

Jag förklarar för Trendluder ett, två och tre hur det går till när man svarar på mail. Jag visar dem hur man lägger upp den gemensamma maillådan och hur man drar mail från den till svarat-lådan och skriver svaret i fönstret som dyker upp då och hur man klickar bort visual-basic-felmeddelandet som dyker upp på grund av den usla kodningen av scriptet som ger en ett svarsfönster. Jag visar dem hur man loggar varje mail snabbast möjligt i TeleNet24s hopplöst trögrodda ärendehanteringssystem. Medan de försöker logga in på de urgamla burkarna kollar jag maillådan. 2785 nu, rätt mycket spam bland dem. Jag drar upp ett mail och svarar på det. Någon som ville veta priserna på uppringt Internet. Ett av Trendludren behöver hjälp att lägga upp maillådan, det gick visst inte att komma ihåg tolv minuter gamla instruktioner. När jag återvänder till datorn är det ungefär fyrahundra mail i lådan, det äldsta fyra dagar gammalt. Vad i helvete? Var har de tagit vägen? Så ser jag att det ligger lite mer än tvåtusenfyrahundra mail i en mapp som heter ”Gammalt arkiv”. Nu har Sune Cawe varit framme och rest en Potemkin-kuliss till. Vårt Contactcenter låter minsann inte mailen ligga inte, trots att vi får mer betalt per samtal än per mail.

Etiketter: ,

4 Kommentarer:

  • Administratörerna måste ju plocka bort mailen ifrån inkorgarna så att dom får plats med warezzz på servrarna... Välkännt faktum,

    By Anonymous wallin, at 17 juli, 2006 18:10  

  • Seriöst, dom där kulisserna, det är ett välkänt fenomen på alla jävla callcenter.
    Och jag blir lika arg varje gång.

    men men, det är tamejfan underhållning på hög nivå. Tack och bock adler för att vi är tillbaka i sånna händelser man känner igen sig i.
    Mer misär i jobbet än i fyllehistorier!

    By Anonymous swl, at 17 juli, 2006 19:42  

  • Ha ha! Gläder mig över att ha fått bidra med ett uttryck till detta underbara drama, "herregud i fjäderskrud" skrevs första gången 1976 när jag brevledes refererade min tremännings konfirmation för min bästis. Man blir rörd! Snart ses vi lilla gubben!

    By Anonymous madame yocasta nu, at 18 juli, 2006 20:24  

  • Jadu, det är inte mer än så att man känner igen ett litet företag i centrala jämtlands betongjungel. Så att säga. Bra skrivet, det måste ut någonstans

    By Anonymous Per-Erik, at 25 juli, 2006 16:09  

Skicka en kommentar

<< Home


 
Bloggtoppen.se