Kapitel 7 - Contactcenterkarriär

- Första inlägget -

Efter att ha sovit riktigt uselt på en riktigt usel middag vaknar jag sur och grusig i ögonen. Min nacke gör ont och kudden är ett enda skrynkel och luktar hår och svett. Jag har drömt några fördjävliga mardrömmar igen. Vad kan jag inte riktigt sätta fingret på, men de har med maktlöshet, skräck och inget slut i sikte att göra, så mycket känner jag. Fyfan. Jag andas in djupt genom näsan. Sovrummet stinker jag. Jag avskyr den doften av halvtaskig andedräkt, myskaktig men inte riktigt påträngande eller riktig manlighet uppblandat med lite fix från min usla mage och en eller två droppar svett som mognat i kroppsveck som uppstått på grund av min övervikt.

En liten stund ligger jag där och känner efter. Är jag inte lite, lite sjuk någonstans? Kanske. Men inte tillräckligt för att vara sjuk mer än två dagar. Är man bara sjuk en eller två dagar så är det karens en dag, och då förlorar man själv mer än contactcentret gör, då är det inte riktigt värt det. Dessutom kan jag känna den Preussisk-Protestantiska pinnen slå mina ömmande nackmuskler. Upp med dig din lata drög! Du har ett jobb, var tacksam, andra har det inte så bra som du. Vad är du för en misslyckad idiot till mes som knappt orkar ta dig till jobbet när du faktiskt har ett? Ditt patetiska vrak, har ångest och är misslyckad på alla områden trots alla möjligheter samhället gett dig. Allt dåligt som händer dig har du förtjänat genom din lathet och uselhet! UPP MED DIG UR DEN DÄR FÖR DIG ALLDELES FÖR MJUKA SÄNGEN, du träck, du svulst på samhällskroppen!

Med en misslynt grymtning och gnagande dåligt samvete tar jag mig upp ur sängen. Jag snörvlar lite för att försöka väcka lite sympati i mig själv för hur dåligt jag mår, men får bara mer dåligt samvete för att jag är så djävla patetisk. In i duschen för att bränna lite mod i barm. Det hjälper förstås inte, jag kommer ut med samma usla känsla i kroppen, snyter mig och spottar en snorblandad loska i handfatet innan jag får tag på min surstinkande handduk på kroken mitt emot badkaret.

Jag har inga fräscha kläder. Jag borde ha tvättat för länge sedan, men har inte orkat. På med samma saker som igår, trots en fet fläck på byxorna från lite mumsigt klet från baguetten som nästan kom undan igår. Skitsamma, ingen bryr sig hur man är klädd på contactcentret ändå. Eller egentligen gör ledningen det, och skickar ut sura mail ibland, när någon sett för täääskig ut när det varit kundbesök, men annars är de aldrig i närheten av oss som svarar i telefon. Utom Sune Cawe då, som måste gå förbi oss för att smita hem tidigare om dagarna.

Med en suck drar jag på mig gubbkeps och jacka och kliver ut i duggregnet för att gå till jobbet. Allt suger, men jag suger mer än allt annat tillsammans. Det känns lite som om det kommer bli temat för dagen, där jag går med ögonen halvslutna och envist riktade mot den våtblänkande svarta asfalten.

- Nästa inlägg -