Kapitel 12 (forts 4).

- Första inlägget -

”Vad är det som har hänt?” säger jag med missmod i rösten.

”Det näst värsta som kunde hända.” svarar Andersson och skakar på huvudet.

”Vadå? Ska det inte bli någon backofficeavdelning?” undrar jag med ett hugg någonstans i magtrakten. Det vore ju just typiskt.

”Nej, inte fullt så illa, men inte långt ifrån.” svarar Andersson och nickar åt Roger som legat och tjuvlyssnat under skrivbordet, helt utan Torped-Olgas vetskap, och nu försvinner iväg med väl förrättat värv med nätverkskablarna. ”Olga ska bli chef över backofficegruppen.”

”Va?!” vräker jag ur mig.

”Ja, det är nya raka rör från ledningen i hundraåttio graders vinkel.” fortsätter Andersson och sätter sig tungt på en kontorsstol som knarrande protesterar under den omilda behandlingen. Kontorsmöblerna i den är salen har nog inte använts på ett tag. Säkert har de stått inlåsta av bokföringstekniska skäl – möbler som inte används har inget slitage och därför ingen värdeminskning och är därför ingen förlust vid kvartalsbokslutet, om man använder vår lednings uppfinningsrika bokföringskonst. Ryktena går från vikarierna på ekonomiavdelningen. Det är nästan samma personalomsättning där som vid telefonerna, tydligen. Ekonomichefen ska enligt samma rykten tafsa på samtliga unga ekonomisnärtor som fortfarande går ekonomiprogrammet på högskolan här i stan.

”Jag ska bara vara teknisk teamleader. Jag ska ha jobbet, ansvaret och ta skulden när allt går åt helvete, men jag ska tydligen inte ha någon lön för det. Ledningen har beslutat att Olga ska vara ’strategisk chef’ och fatta besluten.” fortsätter Andersson och himlar med ögonen under sina tunga, halvslutna ögonlock.

”Hur många ’strategiska beslut’ kan det egentligen handla om?” undrar jag.

”Jag kan tänka mig en del.” svarar Andersson. ”Ledningen tror att de nu stoppat undan henne där hon gör minst skad… förlåt, där hennes ’talang kommer mest till nytta’, men de fattar inte vad hon kan göra med en liten grupp i ett pilotprojekt. Bye bye arbetsmoral.” avslutar Andersson.

”Va?” säger jag. Jag hänger inte riktigt med. Jag vet att Torped-Olga är illa, men HUR illa kan det egentligen vara?

”Hon kommer besluta hur resurserna fördelas. Hon har en förmåga att ta in allt möjligt arbete med ett strålande leende och ’självklart fixar vi det’, med konsekvensen att de som jobbar under henne inte hinner med. Hon gör allt för att vara populär hos TeleNet24 och ledningen, ljuger som en häst travar och påstår att allt ’går så bra, så bra’, medan de som jobbar under henne går på knäna. Hon är fan falskheten personifierad.”

Andersson har jobbat upp en rodnad i sitt annars ganska bleka ansikte och ögonen kokar av vrede. Där finns det förstahandserfarenhet, inser jag. Jag umgås för lite med våra teamleaders, jag får för lite skvaller från ledningshåll, märker jag.

”Vi får väl försöka ändå…?” försöker jag försiktigt. Även med Torped-Olga som galjonsfigur borde det vara bättre att sitta på mail än att vara slav under den dubbelt förbannade och snorluktande telefondjäveln.

”Ja, jag antar det.” säger Andersson och lugnar ner sig lite. ”Du har rätt, vi får fortsätta att kämpa och hitta vägar att dribbla det misslyckade kakbaket runt Olga.”

”Det misslyckade kakbaket?” undrar jag förvånat.

”Pucken, förstås.” svarar Andersson och flinar lite igen. ”Ser du inte på hockey, Mats? Tio hungriga, håriga karlar som desperat jagar ett misslyckat kakbak. Herregud, ge dem lite sockerkaka om de är SÅ sötsugna, säger jag. Frugan min kan baka!”

Jag kan inte låta bli att flina brett. Jag visste inte att Andersson var nästan lika anti-sport som jag.

”Nåja, nu får vi ta itu med mailen, Mats. Om du sätter dig och svarar på de längst upp så tar jag surdegen längst ned. Det är inte mer än rätt att jag som ansvarig får ta det.”

Jag grymtar något slags jakande svar och sätter mig ner igen. Snart kommer tröttheten och huvudvärken krypande tillbaka, men jag ignorerar dem i största möjliga mån. Fåse, samma person som tidigare klagar på att han får spam-mail som inte är adresserade till honom. Jag svarar återigen artigt och refererar till tidigare svar för en utförlig beskrivning av problemet och möjliga åtgärder. Det strömmar in mail och jag försöker desperat hålla undan. Någon undrar om priserna på ADSL och jag klipper och klistrar från TeleNet24s hemsida och skickar raskt iväg svaret. Efter ungefär trettio sekunder kommer ett svar på mitt svar. Vad nu då?

Jag öppnar det nya mailet eftersom det är överst. ’Tack för svar, det är första gången jag får svar av en ISP på under tjugo sekunder. Skitbra jobbat!’ står det. Vafanken? Jag tittar på datum- och klockslagsstämpel, och visst fan har jag svarat fjorton sekunder efter att han skickat mailet. Ganska imponerande! Jag unnar mig att känna lite stolthet och glömmer nästan bort huvudvärken. Jag skulle kunna vänja mig vid att jobba med mail, tänker jag när jag för en stund lystnar på avsaknaden av ringande telefoner och pressade, stressade röster. Det är som balsam för min korrumperade och nattsvart cyniska själ.

- Nästa inlägg -