Kapitel 13 - Firmafest.

- Första inlägget -

Jag stupade i säng igår vid åttatiden och sov som en död hela natten, endast med smärre avbrott för att pinka. Vad är det egentligen för fel när man måste upp tre eller fyra gånger per natt för att pinka? Skit samma, jag lägger det på högen med mina sömnproblem, min kondition och andra problem, att luftas när promillehalten blir hög och humöret lågt.

Apropå promillehalt… Det är ju firmafest ikväll, bevars! Genast lägger sig lite av magontet jag brukar vakna med. Det brukar bli köttmarknad på dansgolvet, inte för att jag betingar mycket per kilo där, men de dansande kundtjänsttjejerna brukar vara klädda i tajta och illa täckande kläder. Dessutom brukar alla supa till något så innihelvite, inklusive ledningen. Det blir alltid något roligt att skvallra om i ett par veckor efter en firmafest. När jag står lutad mot våtrumstapeten i duschen och nästan somnar igen inser jag att jag faktiskt inte ska svara i telefon heller idag.

När jag av hett vatten rosenskimrande röd går genom hallen beslutar jag mig för att försöka se lite snygg ut inför festen. Det finns fortfarande en eller två strukna skjortor efter mostrarnas härjingar. En mossgrön, svarta kostymbyxor med totalborgerliga pressveck och en svart slipover jag inte haft på flera år blir fint. Man ser inte fullt lika fet ut i svart. Jag ägnar några sekunder åt att dra in magen och beundra min spegelbild innan jag kvickt rakar bort den atombombade miniskog som täcker nedre delen mitt plufsiga ansikte, tar på mig skorna och går till jobbet i en sol som då och då tittar leendes fram mellan molnen.

När jag efter promenaden drar upp den fula gråmålade dörren är det som om den vanliga kakafonin inte riktigt har samma skärande ton. Huvudvärken som fortplantar sig från mina spända axlar och värkande nacke är inte alls lika påträngande, tycks det. Jag ler lite när jag går förbi tjattrande kundtjänstare och fortsätter genom supportsalen, där Peter vinkar slött från sitt vanliga hörn. Jag vinkar tillbaka, men stannar inte utan fortsätter vidare in i backofficesalen. Andersson tittar upp från sin dator och hälsar mig med ett par höjda ögonbryn.

”God morgon.” säger han.

”Är den verkligen, verkligen god?” svarar jag med ett flin. Andersson ser ut att fundera ett tag, känner på plusen, hårfästet, magen och skrevet.

”Jaaeeh…” säger han tveksamt. ”Den är inte helt oäven i alla fall.”

”Det kan jag gå med på.” säger jag med ett skratt.

”Har ni roligt nu IGEN?” hör jag en anklagande röst bakom mig. Det är Erik som stuckit in huvudet i salen. ”Vet ni inte att det här är en arbetsplats? Här ska man inte vara glad!” påpekar han med låtsat allvar och indignation och rösten åtminstone två toner mörkare än hans vanliga.

”Erik!” utropar Andersson. ”Marsch!” vrålar han och pekar med en våldsam gest på en stol i salen samtidigt som han knäpper med fingrarna.

”Va?” blir svaret.

”Du ska vara min lilla buttyboy idag och svara på mail.” flinar Andersson. ”Jag har fått resurser och jag väljer dig.”

Erik skiner upp och slinker snabbt in. ”Jag känner mig som en pokémon.” säger han. ”Andersson tar fram en liten kula och bara ’Erik, jag väljer dig!’ och jag blixtrar fram i produktivitet, och team Samtalsövervakning besegras och flyger iväg!” Erik gör en segerpose så det frasar i hans nystrukna skjorta medan jag och Andersson flinar ikapp.

- Nästa inlägg -