Kapitel 7 (forts 8).

- Första inlägget -

Jag får stanna till och knipa med mina fläskiga skinkor både en och två gånger för att inte skita på mig. Det är med darrande händer jag får upp nyckeln och låser upp dörren. Fort som fan in på dass. Här finns ingen tid att ta av sig skor eller jacka. Jag sliter förtvivlat i mitt bälte och måste stå och knipa en stund till innan jag kan få ner kalsongerna och äntligen, äntligen sätta mig.

SCHPLORF! Det går så fort att det skvätter upp vatten och blöter ner min baksida.

Jaha, det var det det. Jag vickar på tårna i skorna lite och sitter kvar ifall det till äventyrs skulle komma mer.

”Fixa grogg så länge!” ryter jag genom dörren.

”Okej.” svarar Erik och jag hör han kliver över min posthög, sparkar av sig skorna och försvinner in i köket och börjar rumstrera. Under tiden inser jag att det nog inte blir mer just nu. Så jag torkar mig i röven och på den och reser på mig, drar upp byxorna, knäpper och går ut. Jag hinner få av mig skorna och jackan, men inte gubbkepsen innan tarmarna ryter till som en snedtänd NASA-raket igen. Samtidigt kommer Erik ut från köket med två pintglas med cola, mycket is och förmodligen en försvarlig mängd vodka.

”Fan, vad blek du är Mats.” säger han med ihopdragna ögonbryn.

Jag pressar en hand mot mellangärdet och svarar så artikulerat jag kan under omständigheterna.

”Ffnggh.”

Så bär det av in på toa igen för att låta som en oregelbunden tändkulemotor, ni vet en sådan på fiskebåtar, fast inte i jämn takt utan mer ett slags random-stackato. Det dröjer ett tag innan jag är klar med det. När jag kommer ut går jag in i vardagsrummet där Erik står och tittar på min egovägg. Jag greppar min grogg och tar ett par djupa klunkar.

”Cool vägg.” säger Erik och vevar med groggen mot betygen och teckningarna på väggen.

”Min egovägg.” svarar jag. ”Även om jag knappast åstadkommit mycket är det roligt att samla på sig det man gjort.” svarar jag och tuggar i mig en iskub så det krasar.

”Bra antiångestgrej?” fortsätter Erik och tittar närmare på mitt högstadiebetyg, rynkar på näsan lite och börjar istället studera en av mina usla teckningar.

”Njaeh… Det är en katalysator mest. När man mår bra förstärker väggen den känslan… När man har ångest blir det etter värre när man ser sin patetiskhet.”

”Hehe… Den där teckningen är rätt rolig.” säger Erik och vevar ett finger mot en skämtteckning jag ritat och hängt upp. ”Du borde rita serier eller något.”

”Jag försökte ett par gånger faktiskt.” svarar jag och smuttar på min grogg.

”Och?” replikerar han med ett fodrande tonfall, nästan exakt likt Sunes. Jag skrattar.

”Vem fan har ork att sitta och traggla och rita och hålla på? Det finns ett helt Internet där ute.”

Erik sakar på huvudet och kliver över rummet för att vräka sig i min soffa. Jag gör detsamma och är för en gångs skull glad över min oerhört stora hörnsoffa. Vi ligger där och dricker grogg och tiger med varandra ett tag.

”Hur funkar det egentligen?” säger Erik till slut och bryter tystnaden.

”Jo.” svarar jag och ställer ifrån mig mitt tomma grogglas på mitt rangliga och fläckiga soffbord. ”Så här är det…”

- Nästa inlägg -