Kapitel 18 - Facklig verksamhet.

- Första inlägget -

På tisdagen, mot slutet av min sjukskrivningsvecka, när jag sovit som om jag vore en förbannad Törnrosa eller något, har jag städat, lagat bra mat, handlat, tvättat, rensat ut lite gamla slitna kläder i garderoben och hunnit med att formatera datorn också, så även den är ren och fin. Då gör jag misstaget att gå in på Contactcentrets webbmail. Jag tänkte att jag skulle rensa lite i inkorgen innan jag kommer till jobbet, så att det är fräscht där med. Massor av usel information, delete, delete, delete. Jag är inte så intresserad av att man inte får säga att man skickar starkare signaler till boxen på det digitala tv-paketet eller att tidningsförlaget nu lanserat en ny mammatidning man ska försöka sälja på alla kvinnliga kunder mellan tjugotre och fyrtiofem. Mer delete…

Jag har funderat på att försöka få mer sjukskrivning ur doktorn, men han sa om jag inte kände mig bättre, och en vecka har haft en bra effekt. Det blir bättre och bättre för var dag, men bra lär det aldrig bli, så det är nog lika bra att gå tillbaka till jobbet innan jag blir permanent ersatt i backofficegruppen.

Ett mail från Torped-Olga fångar min uppmärksamhet. Jag borde verkligen bara deleta det, men någon slags makaber nyfikenhet får mig att öppna det istället, mot bättre vetande. I kort är det en harang om att vi ska veta vår plats och låta ledningen göra sitt jobb i fred, och att med lite positiv attityd istället för att gnälla hela tiden skulle hela InStröm-projektet ha gått mycket smidigare. Förmodligen har folk gnällt en massa på att de inget fått veta och ledningen har skickat Torped-Olga på att slå ner upproret.

Hm, vad är det här? En kallelse till fackutbildning i slutet av den här veckan? Va? Fackutbildning? Så går det upp för mig, jag anmälde mig ju som kandidat till styrelsen om ingen annan ställer upp. Mycket riktigt, lite längre ner finns ett mail från den tidigare ordföranden om att ett möte hållits och att jag valts till ny ordförande i den lokala fackklubben med två röster för och ingen emot, då han avsagt sig uppdraget eftersom han lämnar företaget. Två medlemmar dök upp på medlemsmötet? Låter som en normal procent av de drygt två- trehundra vi är på Contactcentret. Ungefär så många brukar ju bry sig. Jaha, så jag är facket på Contactcentret nu. Då borde jag kanske ta reda på något, fåse, det borde gå att få fram kollektivavtalet och se vad det står i det...

Jag sitter en stund på fackförbundets hemsida och läser om medbestämmandelagen, om kollektivavtalet, om lokala förhandlingar och diverse andra regler. En del är ju faktiskt riktigt intressant, det är mycket som vårt Contactcenter bryter emot, det är då ett som är sant! Jag kliar mig i mitt otvättade hår medan jag stänger av datorn och sedan går och lägger mig med nya tankar svischande fram och tillbaka i skallen.

Dagen efter är jag uppe tidigt utan några större problem, äter en stadig frukost och gå i ett soligt senvårväder till jobbet. Det är ju riktigt bra, egentligen. Sol, fasta arbetstider, ingen telefon för mig och nu kanske lite omväxling med lite fackjobb. Jag får säkert åka på flera kurser och sitta och snacka skit istället för att sitta och svara på mail. Jag kan inte låta bli att le lite. Snart är jag framme och drar upp den fula gråmålade dörren.

- Nästa inlägg -