Kapitel 19 (forts 3).

- Första inlägget -

Nästa dag har vi fått Bensin-Micke, Eriks kompis med trucker-kepsen på sned, som tillfällig ersättare för Peter på mailen. Jag har precis visat honom hur standardsvaren fungerar när Andersson reser sig från sin vanliga djupt nersjunkna placering i sin kontorsstol.

”Jag på det reguljära månadsledningsmötet i chefskorridoren och en massa skit nu. Tillbaka om ett par timmar skulle jag tro.” säger han och går iväg. ”Ni klarar er.” lämnar han som avskedsfras när hans gestalt försvinner runt dörrposten till backofficesalen.

”Gör vi det?” undrar Erik ironiskt och flinar lite från sin vanliga plats, nerhukad bakom sin skärm.

”Har vi inte en moralisk plikt att ställa till med våldsam tonårsfest nu när pappa Andersson är borta?” funderar Bensin-Micke högt och lägger in en ny baksnusprilla bakom sin flinande överläpp.

”Varför inte göra tvärtom? Vi startar en sekt, när Andersson kommer tillbaka sitter vi i vita skjortor och blå slips allihop, med vattenkammad sidbena och hysteriska leenden. Och så avslutar vi alla mail med frasen ’För övrigt anser vi att du bör finna den som älskar dig mest – Jesus!’ eller något sådant.”

”Fetlol!” svarar Bensin-Micke med eftertryck och vi skrockar nästan lika mycket åt det som åt Eriks skämt.

”Jag tycker vi ska satsa mer på mer lättretliga, till exempel de religiösa.” svar Bensin-Micke efter en stund. Det finns en bra bögporrbild med ett Jesus-ansikte inklippt på båda, med texten ’Jesus Fucking Christ’ på. Det kan jag tänka skulle reta upp alla i Jönköping med omnejd!” säger han och viftar. Jag kan inte låta bli att skratta åt sinnebilden av präktiga frireligiösa som sätter kyrkkaffet i halsen när de läser sin mail framför den heliga laptopen.

”Men vi är nog för sent ute…” säger jag med ett flin.

”Vadå för sent ute?” säger Erik och höjer på ett ögonbryn.

”Ja, det här stället är ju redan en sekt.”

”Vadå?” säger Bensin-Micke förvirrat.

”Jo, det är ju rätt uppenbart att ledningen och Lill-Mussolini tar på sig mörka kåpor, tänder svarta ljus på kvällarna och mässar tysk kärlekspoesi, den enda som låter som militära kommandon. Schmetterling, Schmetterling, ich bleibst dir Treu!” fräser jag så det flyger saliv över halva rummet. ”Så, de försöker sprida helvetet på jorden så domedagen kommer.”

Det sista dränks när Erik och Bensin-Micke viker sig näst intill dubbla över min tyska poesi.

”Vad fanken betyder det?” får Bensin-Micke fram. ”Tyskan alltså.”

”Typ fjäril, fjäril, jag förblir dig trogen, eller något sådant.” säger jag med ett snett flin. ”Domedagen kommer när helvetet är löst på jorden och det här stället är ju inte långt ifrån att vara det…” avslutar jag med ett flin och plockar upp ett mail där någon vill veta om det går att ha fler än ett ADSL-modem, eftersom det verkar enklare än att koppla in en router. Vafan? Jag kliar mig i skallen, den frågan har jag aldrig stött på innan. Nåja, jag svarar att det inte är möjligt med nuvarande teknik och att ett modem i alla fall kostar mer än vad en router och professionell hjälp att koppla in den måste göra.

”Torped-Olga måste ju vara en demon som de kallat upp från underjorden då.” säger Erik och återupptar ämnet.

”Ja, de har ingen kontroll över henne inne i hennes domäner, här.” säger Bensin-Micke med en pumpande gest med ett perfinger mot golvet i rummet. De fortsätter att göra jämförelser, vem som är vem, vem som ska föda anti-krist, eller om han bara kommer att klösa sig ur Fisk-Peders vänstra ögonglob och så vidare. Jag lyssnar bara med ett halvt öra och ägnar mig åt att svara på mail mest. In med ett par standardsvar och jag är uppe i över femtio, halva dagens minimum. Eftersom det är ett tag kvar till lunch kan jag ta det lugnt och slösurfa ett tag. Jag är igenom ganska precis hälften av buzz-länkarna för dagen när Andersson kommer tillbaka, synbart irriterad.

”Vad har hänt nu då?” säger jag med förskräckelse i rösten.

”Olga är igång igen.” säger han först, som om det hade varit hela förklaringen. När vi alla tre ser oförstående på honom skakar han på huvudet och fortsätter. ”Efter fadäsen med spammen tycker sig Olga måsta bevisa för resten av ledningen att hon är lojal mot kontrakten och uppdragsgivarna.”

”Men hon skyllde ju allt på mig.” säger jag förvånat och känner hur det hettar till lite när adrenalinet börjar strömma till.

”Har du inte märkt att du inte fått något riktigt straff för det?” säger Andersson menande.

”Eh, jo, när du nämner det…” svarar jag tveksamt.

”De skyller förstås på ’missföstånd’ hos en medarbetare när Herbert på TeleNet24 ringer, men en eller två tycker i hemlighet att det nog var ganska bra, men kan inte säga det offentligt. Du har fått dig en uppsträckning av Olga och det är bra med det, de låter ’nåd gå före rätt’ i det här fallet.” Andersson rullar med ögonen och föraktet i tonfallet avslöjar vad han känner inför att ledningen använder ett sådant rättsfeodalt uttryck. ”Ingen rök utan eld, tänker de, så om de skall ge sig på dig kommer lite att stänka på Olga, och oavsett hur feö hon gjort så har ju ledningen ALDRIG fel i något, så de sluter leden och låter allt bara bero.”

”Så jag klarar mig undan för att ledningen inte vill erkänna att Olga kan ha gjort något som helst fel, eftersom hon sitter i ledningen?”

”Precis.” svarar Andersson.

”Synd, det kunde nästan ha varit värt det.” säger jag med ett flin.

”Säg inte så, Mats.” säger Andersson olyckligt. ”Du vet att de skulle göra livet omöjligt för dig, medan hons bara skulle vara ute i kylan ett tag igen och sedan studsa tillbaka som en djävla gummiboll igen.”

”Det skulle nog ändå kunna vara värt det.” säger jag och rycker på axlarna.

”Nåja, i alla fall…” fortsätter Andersson snabbt. Det verkar som om han är lite ivrig att få mig de tankarna. ”Jag berättade om standardsvaren du gjort när jag försvarade dig, då slog hon till. Hon har minsann skickat ut ett mail för tre eller fyra månader sedan om att TeleNet24 vill godkänna allt sådant innan vi sätter igång med det… Djävla ormgrop den där korridoren. Slemmiga kallblodsdjur.”

- Nästa inlägg -