Kapitel 18 (forts 2).

- Första inlägget -

”Nu?”

”Ja, såvitt jag vet.” svarar Sune. ”Nej, nu måste jag till mitt kontor, jobbet gör inte sig själv.” fortsätter han och ler med ena mungipan som han brukar, som om han inte kunde bevärdigas att hedra sitt eget skämt med ansträngningen att le med bägge mungiporna. Fyra par ögon följer honom när han försvinner och det är förmodligen samma tanke i fyra huvuden, att Sune ser man inte göra mycket annat än att gå hem tidigt var och varannan dag.

”Jaja, bäst jag går då.” säger jag och rycker på axlarna. De andra önskar mig lycka till när jag lommar iväg mot chefskorridoren. Väl framme knackar jag på dörren. Varför har han den stängd om han har kallat på mig? Och framförallt, varför låter han mig vänta? Jag står där och trampar en stund och ska precis till att gå när det kommer ett ”Kom in!”.

Sagt och gjort, jag öppnar, kliver in och stänger dörren efter mig. Fisk-Peder Huszar sitter bakom sitt breda skrivbord med ett papper i handen.

”Ah, Mats, va?” säger han.

”Ja, Sune sa att du ville prata med mig.” säger jag och avvaktar en inbjudan att slå mig ner för att inte verka förmäten.

”Precis, det är ju dags att tillsätta positionerna på backofficegruppen. Slå dig ned, för all del.”

”Ja, jag hörde det.” svarar jag och sätter mig i den djupa fåtöljen framför Fisk-Peders skrivbord. Man sitter väldigt mycket lägre i den än vad han gör i sin kontorsstol. Jag kan inte låta bli att undra om det är gjort så med flit så han ska kunna se ner på folk och dominera dem lite lättare, eller om han är för dum för att kunna tänka ut något så pass avancerat och det är av slump. Oavsett vilket är effekten att man känner sig så liten och betydelselös som man verkligen är för företaget när han sitter där och stirrar ner en genom sina glasögon och med ett falskt litet leende på läpparna.

”Ja.” säger han och flyttar ett par papper fram och tillbaka över skrivbordet på ett vis som tvingar mig att anstränga mig för att inte himla med ögonen. Herregud karl, du har två papper på skribordet, ett satt du och läste i, det kan inte finnas så många alternativ kvar. ”Du har ju suttit på mailgruppen provisoriskt ett tag, och som du säkert vet ska vi ju skapa en backofficegrupp som inte bara tar hand om mail utan även om svårare ärenden som firstline inte hinner med eller klarar…”

”Ja.” svarar jag och nickar.

”Så, du har ju jobbat här ett tag och har även suttit på mailen ett tag och Andersson rekommenderar dig, ja man skulle nästan kunna säga att han insisterar…”

Det är nästan så jag får tårar i ögonen. Andersson kan man fan lita på.

”…men vi har fått ett par klagomål.” fortsätter han sedan och ser på mig med pannan lagd i bekymrade veck.

”Va?” säger jag förvånat.

”Ja, du har tydligen svarat en kund att han ska vända sig till länsstyrelsen angående en faktura. Sen är det en kund du skickat ett otrevligt mail till om att han inte förstår, det har tydligen gått hela vägen upp till TeleNet24s ledning, och de har blivit lite nervösa och vill ha en förklaring…” han spänner blicken i mig. Jag känner att här balanserar jag på en tråd, svarar jag fel kan jag kyssa backofficegruppen adjö, och efter min sjukskrivning förstår jag hur det skulle gå för mig då.

”Eh…” säger jag och försöker förtvivlat komma ihåg vad det hela gäller. Fisk-Peder svänger runt papperet och låter mig läsa på det. Aha, långsamt maler skallen gång. Killen som skickade all spam till oss!

”Det är lite ur sitt sammanhang…” börjar jag. Fisk-Peder nickar, men säger ingenting, så jag fortsätter. ”Den killen vidarebefodrade allt sitt spam till oss. Han fick med spoofad till-adress, det vill säga det var till honom men såg ut som det var skicka till någon annan, för att lura filter…” Fisken nickar igen, det är svårt att se hur mycket han hänger med. ”Så jag förklarade hur det låg till, men han fortsatte. Jag förklarade nog fyra eller fem gånger över loppet av en vecka tror jag…” jag harklar mig och känner att jag kallsvettas på ryggen. För fan, det är Fisk-Peder, en stumdum idiot utan koll, ändå är jag rädd som en höna med räven i hönshuset. Djävla auktoritetsrädsla. ”Men han fortsatte, så jag skickade en fråga vad det var han inte förstod av förklaringen. Kanske var jag lite för kort, men jag försökte svara på många mail.”

”Aha.” svarar Fisk-Peder neutralt. ”Och den andra?”

”Där ville kunden bestrida fakturan, vilket han inte kan göra på mail, så jag berättade hur han måste göra…”

”Och det var korrekt, anser du?” försöker han locka mig i en fälla.

”Rent formellt gav jag korrekta instruktioner hur man bestrider en faktura.” svarar jag.

”Ja, men nu blev TeleNet24 upprörda. Även om det rent formellt var korrekt så uppmanade du en kund att bestrida en faktura utan att höra med TeleNet24 eller en chef här först. Du måste för fan vara lite flexibel, Mats.” säger han och nickar allvarligt.

”Ja, med facit på hand skulle jag inte göra så. Men man lär ju av sina misstag, och jag har ju svarat på mer än tusen mail, så någon miss kanske inte är helt oundviklig.” svarar jag och hatar mig själv lite mer för det usla slingrandet jag ägnar mig åt.

”Nå, det är väl tillfredställande svar till TeleNet24, kombinerat med att det naturligtvis inte ska upprepas igen och att du är ledsen och ber om ursäkt för det.” säger han och ler sådär falskt igen. ”Då har vi avklarat det, då ska vi bara diskutera det här med din attityd…”

”Va?” säger jag, förvånad igen.

”Tycker du verkligen om att svara i telefon?” Aj aj, en ännu värre balansgång. Nu får jag inte älska telefonen, för de skulle gärna behålla mig på den, jag som kan ta mycket samtal, samtidigt som jag inte får ha en negativ attityd, för det får inte premieras, och då får jag inte en tjänst på backofficegruppen.

”Jag har ingenting emot att hjälpa folk, på telefon eller mail…” börjar jag försiktigt. ”Jag är bra på båda. Själv skulel jag gärna jobba med mailen, inte för att telefonen på något sätt är sämre, men jag har gjort det i tre år nu, det är kul att göra något nytt, märka lite förändring.” där fick jag till det! ”Dessutom kan jag vara mer till hjälp för de nya om jag är på mailen, både på chat och muntligen.”

”Nya?” ifrågasätter han.

”Ja, jag antar att det blir lite mer folk nu när TeleNet24 har tagit över InStröm.” säger jag tveksamt. Har jag trampat i klaveret nu?

”Ja, det är förstås sant…” säger han, sedan brer ett leende ut sig i hans ansikte, tycks klyva det i två. ”Det jag har hört låter bra.” fortsätter han, reser sig och sträcker fram en hand. ”Välkommen till backofficegruppen!”

Mycket lättad, med visst besvär reser jag mig ur den djupa fåtöljen och skakar hans hand. Hands handlag är slappt och lealöst, men det struntar jag i. Jag ler tillbaka och mumlar något tack och går sedan ut. Väl ute märker jag att jag är alldeles kallsvettig i hela kroppen efter att ha varit på helspänn hela mötet. Men jag klarade det, jag är på backofficegruppen!!

- Nästa inlägg -