Kapitel 8 (forts 2).

- Första inlägget -

”Nu ordnar vi allt!” fortsätter Moster Berit och pekar med hela handen i ett ivrigt pumpande av armen från armbågen och nedåt. Av någon anledning får jag vibbar av en rätvinklig pistong i en ångmaskin som löper amok.

”Just det.” menar Moster Margit och pekar mot sängen med pondus. ”Gå och lägg dig igen så ska vi ordna saker och ting här.”

Man säger inte nej till Moster Margit. Jag ler ett blekt leende, mumlar ett tack och vänder på klacken och kryper ner i sängen igen. Det tar ett tag innan jag somnar och jag kan se och höra dem dividera där ute i hallen.

”En sådan terror!” utropar Moster Berit och vevviker sina vinkelräta armar.

”OR-GA-NI-SA-TION. Organisation, bästa syster.” svarar Moster Berit. Moster Margit vill dock inte höra det på örat och då hon är den enda som Moster Berit inte kan prata ner till en liten våt darrande fläck sveper hon in i vardagsrummet och för sig har ljud av glädje illa gömt bakom frustration.

”Men! Åh! Ojoj!” utropar hon. ”Mats, vad har du gjort med dina krukväxter?” säger hon förtvivlat och jag kan höra henne rycka i de torra bruna löven så det fnasar om det på en död planta inne i vardagsrummet.

Med en ansträngning lyfter jag huvudet från kudden och ropar hest tillbaka ”Ni vet mycket väl att jag är för krukväxter vad Pol Pot är för kambodjaner!”

”Fy!” ropar Moster Margit och jag släpper ner mitt huvud i kudden igen, njuter av dess mjukhet och hur det underlättar för mina trötta halsmuskler. ”Ja, men det är sant ju.” mumlar jag för mig själv.

”Kolla detta!” hör jag Moster Margit säga. Det klirrar av metall mot porslin. De har hittat min samling tekoppar och rör runt bland dem.

”Vår existens har fått en fördjupad mening, man blir nästan religiös.” svarar Moster Berit.

”Nu måste vi ha en plan.” Jag kan höra hur det prasslar i papper när Moster Margit får fram sin bautasize filofax.

”Städa, handla, tvätta…” fortsätter hon.

”Laga mat, dekorera om lite!” utropar Moster Berit.

”Absolut. Nya gardiner kankse?” Nu börjar jag bli lite trött, men jag orkar inte riktigt protestera. Jag sluter ögonen och försöker utesluta deras pladdrande röster.

”Och tvätta och ta hand om Mats också.” hör jag Moster Margit säga.

”Ja, det också förstås… Vad ska vi handla för mat?”

”Något lätt och flärdfullt. Inget bondskt. Och körsbärstomater!”

Precis innan jag somnar in hinner jag undra varför körsbärstomater är så djävla populära? De går inte att spetsa på gaffeln, de går inte att lufta upp med gaffelns börja yta och man får inte ta dem med händerna. Precis som kräftor är de ett minusspel. Det går åt mer energi att få in dem i munnen än kroppen får ut av dem. Rena bantarmaten. Dessutom sprutar de så fort man får dem i munnen… Hehe, spruta så fort man får dem i munnen… ZzzzZzzz…

- Nästa inlägg -