Kapitel 8 (forts 3).

- Första inlägget -

Sängfan skakar. Av någon anledning befinner jag mig, med säng, kudde, täcke och allt på ett turkiskt pansartåg. Det är som en scen ur Lawrence av Arabien, förutom att jag försöker hålla mig kvar på en säng som glider fram och tillbaka på det glatta taket på en skakande passagerarvagn och med arga turkar som med mausergevär i händerna klättrar upp från flatbäddsvagnen med sandsäckar för att få tag i mig. Ångvisslan tjuter konstant och skakandet blir värre.

Då vaknar jag. Det är Moster Margit som står och skakar i min axel. Tjutandet är Moster Berit som far med min dammsugare över golvet i hallen.

”Upp med dig Mats!” kommenderar hon och jag lyder, fortfarande förvirrad av febermardrömmen. Moster Berit jagar mina nakna fötter med dammsugaren så jag måste trippa fram mot hallen, driven av en ond dammsugare och en ännu ondare Moster Margit.

”Ner i badkaret med dig!” säger Moster Margit och föser mig framför sig som om jag vore boskap och stänger badrumsdörren bakom mig. Det enkla klicket när den tunna trädörren går igen låter i mina öron som en tung gammaldags stålgallerdörr som med ett öronbedövande och ekande slammer slår igen bakom en livstidsdömd.

Badkaret är fyllt med ångande varmt vatten med en försvarlig krona av badskum ovanpå. Oljor och salt är det nog i också, om man ska döma av lukten. Sickna fjollerier, suckar jag och kränger av mig t-shirt och kalsonger. Först då lägger jag märke till att min kökspall står intill badkaret. Två av mina ölglas, det enda fyllt med isvatten och det andra med apelsinjuice, också det med rikligt med is, står på pallen. Bredvid dem två alvedon och några geléhallon. Fan, geléhallon! Cracket i lösgodisvärlden, helt omöjliga att motstå. Totalt djävla beroendeframkallande är de. Jag petar på ett av hallonen. Det är lite torrt och gammalt, precis som det ska vara. Fan. Jag undertrycker en hostning och kollar mig instinktivt efter handduk, så jag ska slippa blöta ner hela lägenheten när jag kliver ur. En ny handduk hänger där den gamla brukade hänga. Ny som i jag har fan aldrig sett den förut. Vafan? Jag viftar avvärjande mot den. Whatever, är den där får den stå ut med att bli blöt när jag behöver torka mig.

När jag vänder mig om ser jag att det ligger kläder och skit på toalocket. Detta är fan värre än de där äckliga rufsmattorna på toalocken som var så populära i första hälften av åttiotalet, ni vet sådana där som fruntimmer satte dit för att det var snyggt och eftersom de inte förstod att en kissnödig fyra- eller femåring inte kan hålla upp locket och hålla i den samtidigt. Jag höll fan på att bli kastrerad av en sådan där minst två gånger. Det är min morgonrock, som är ovanligt fluffig och doftar svagt av sköljmedel. Under ligger ett par kalsonger och en t-shirt, likaledes mjuka och doftande. Jag vill nästan vrida på huvudet och se var kameran är i den här reklamscenen för något fjantigt tvättmedel eller sköljmedel, men sedan inser jag att jag är naken och INTE åtta månader gammal, alltså är det inte en reklam. Jag snörvlar, snyter mig så det ekar mellan de nakna väggarna och pissar sedan gult och stinkande med mannen i vänsterhanden medan jag kliar mig med högerhanden lite överallt. Toaskålen är renskurad. Jag tittar mig runt och inser att hela badrummet är renskurat och golvet moppat. Nu när jag snytit mig förnimmer jag en svag doft av gulsåpa. Jag mår fortfarande kass, men att ha sovit har hjälpt en hel del. Jag lägger tillbaka kläderna på toalocket och kryper med ett litet, litet leende ner i badkaret, sväljer med visst besvär ner alvedonen, tuggar i mig de underbara geléhallonen och dricker sakta upp vattnet och juicen. Bakom dörren kan jag höra hur mostrarna rumstrerar runt i mitt sovrum och i hallen. Håhåjaja, vad hittar de nu på?

- Nästa inlägg -