Kapitel 9 (forts 1).

- Första inlägget -

Jahapp, dags att gå till jobbet igen. Det gäller att få upp en bra fart, så man inte riktigt hinner tänka på vad det är man frivilligt går till egentligen. Det är en ganska fin dag, solen tittat fram mellan lojt och trögt svävande gråa moln, marken är torr och det luktar vår igen. Jag travar dock på med god fart och lägger inte märke till sjungande fåglar eller utslående löv.

Snart är jag framme, drar mitt passerkort och drar upp den fula gråmålade dörren. Den vanliga kakafonin av röster och ringsignaler möter mig. Jag skyndar snabbt igenom kundtjänstavdelningen, utan så mycket som en blick åt endera håller på någon av alla de pumor som sitter på kundtjänsten i vårtajta och –korta kläder. Jag behöver inte sten på börda på min sexuella frustration efter att Mostrarna väckt känslor till liv som sedan länge slumrat frusna djupt i min mörka själ, där de hör hemma.

Jag har börjat rätt tidigt, klockan nio, så jag kan få tag i ett bra skrivbord. Jag nickar åt Erik och Peter som sitter en bit bort med headsets på sig.

Jag kopplar in mig, drar upp ärendehanteringsystemen och kopplar mig grön. Vafan nu, är det inte kö? Jag drar upp statistiken. Nehej, tre lediga, ingen kö alls. Vad fan har hänt? Jag kastar en blick mot Peter och Erik och lyfter frågande på ett ögonbryn. Erik verkar upptagen i något browserspel, Peter vara rycker på axlarna och putar med underläppen som han brukar göra när han inte vet och framförallt inte bryr sig.

Jag hör någon kliva upp bakom mig och vrider på huvudet.

”Mats.” säger Andersson och ler lite blekt.

”Andersson.” svarar jag.

”Hur är det med dig? Mår du bra?” frågar Andersson och rynkar på ögonbrynen. Nu blir jag aningen perplex, frågar han för att han faktiskt bryr sig? Ja, det måste det vara, ville han bara snacka skit fanns det annat att prata om och han har ingenting med mina arbetstider att göra.

”Uhm… Alltså…” stammar jag fram. Jag vet fan inte vad jag ska säga. ”Jo, jag lever väl…” får jag fram till slut. ”Synd att klaga.”

Andersson flinar till lite, ett vargagrin som får honom att se ut som ett rovdjur med sin bakåtkammade frisyr. ”Du har inte så högra krav du.” säger han sedan och skrockar lite.

”Man ska vara glad för det lilla, det har jag lärt mig här.” svarar jag och flinar glädjelöst tillbaka. Eriks kompis, den stora killen med halvlångt hår och truckerkeps, han som alltid luktar bensin och åker moped har ställt sig upp och klivit över till oss.

”Fyra personer lediga! Fan vad lugnt det är den här morgonen!”

”Nej!” utropar jag, i ett futilt försök att stoppa honom. Men det är redan för sent. Fyra telefoner ringer samtidigt. Fan.

”TeleNet24s internetsupport, det är Mats.” säger jag. Telefonfan ringer igen.Man kanske ska trycka ORDENTLIGT på svaraknappen också, det finns vissa skolor som anser det hjälpa.

”Telenet24supporten, Mats.” svarar jag den här gången.

”Ert djävla ADSL funkar inte!” hör jag en upprörd röst i andra ändan. Det låter som en Torsk, det vill säga en cirka trettiofemårig man som inte kan något alls om datorer eller Internet, men försöker dölja det genom att vara aggressiv. Dessutom tror han att man får bättre service om man är otrevlig och påstridig. Jag kan se honom sitta framför sina halvdumma sportfånar till kompisar på puben och dricka halvt avslagen, blaskig stor stark och hävda att man måste vara bestämd, ta kommandot, låta dem veta att de lever, annars gör de minsann ingenting där på supporten.

”Vad är problemet?” frågar jag.

”Det sa jag ju, är du dum? Det FUNKAR inte!” ryter människan tillbaka. Nu sitter lägg-på-knappen nära, men jag ser att det är ett par personer i kö också, så det skulle inte hjälpa mig att lägga på, jag skulle bara få ett samtal till direkt igen.

”Okej, okej!” försvarar jag mig. ”Jag menade när slutade det att funka och hur lyser lamporna på modemet?”

”Det slutade funka igår kväll.”

”Aha, och hur lyser lamporna?”

”Det kan jag inte se nu, jag är på väg till jobbet!!” säger han upprört och anklagande. Jaha, du tror jag kan hjälpa dig om du inte har din dator på, eller är VID den, ditt djävla miffo? Matade mamma din dig med tröghetspiller när du var liten eller?

”Ajdå.” säger jag, istället för att säga det jag tänker. ”Då blir det lite svårt att hjälpa dig Det är nog bäst du ringer igen när du sitter framför datorn så kan vi felsöka…”

”Så ni kan inte kolla någonting utan att jag sitter vid datorn!? Vilken djävla medeltid!!” ryts det tillbaka.

”Jo, jag kan kolla så att det inte är några rapporterade driftstörningar i ditt område, och det är det inte.”

”Och hur FAN vet du det, utan att ha kollat?!” säger han i triumfatorisk ton.

”Du knappade in numret ditt när du ringde in, jag får automatiskt en rapport om eventuella driftstörningar.” svarar jag lugnt och stillsamt och njuter av det virtuella ljudet av en påse luft som tappar luften när man omsorgsfullt trampar på den. Att TeleNet24 aldrig bryr sig om att mata in driftstörningar i systemet och att det därför är tämligen värdelöst säger jag förstås ingenting om. Det står inga inrapporterade driftstörningar på skärmen framför mig, och då är det precis det kunden får veta.

”Jaja, jag får ringa igen i eftermiddag. Så lätt ska ni inte komma undan!” säger han och lägger på.

”Varsågod för hjälpen, det var så lite så, det är det jag är här för.” säger jag till det nedkopplade samtalet med drypande sarkasm.

- Nästa inlägg -