Kapitel 10 - Busringare.

- Första inlägget -

Det är tisdag och jag jobbar sent – två till elva. Egentligen är det en skittid, men idag är det nog lika bra det. Det är lite tungt i skallen efter gårdagens öl. En sak är säkert, begreppet ”en öl” är missvisande. Jag har aldrig någonsin tagit en öl som faktiskt bara varit en. Tre är väl minsta antalet någonsin. Det blev nog fem eller sex med Peter. Det blev lite sol senare på kvällen. Vi bar ut ett bord och två stolar. Vakten försökte protestera, men inte ens han kunde riktigt säga nej i solskenet, bara vi lovade att inte gå iväg med ölen så. Där satt vi och njöt av solnedgången och en och annan flicka med tunna och lätta kläder. Och öl. Just där och då var livet bra, vi pratade datorer, Internet, flickor, natur, snickeri, spritbränning, tecknande och en massa annat. Vi pratade hobbies, framtid och drömmar. Inte en gång pratade vi om jobbet, om Contactcentret, våra arbetsuppgifter, idioter till kollegor, TeleNet24 eller ens den brungrå Gestapo-byggnaden. Peter när drömmar om att snickra. Han säger att han inte riktigt tycker om datorer på samma vis längre. Det är fortfarande roligt att samla delar och bygga system och ge bort och sälja, men att sitta och slösurfa? Han har inte ro till det.

Själv hade jag orerat om att rita och skriva igen. Om att kanske försöka göra en webbcomic, eller skriva fler noveller, men att jag är lite för bitter för att skriva bra.

Skriv om det du är bitter över då, menade Peter där vi satt. Bra litteratur kommer ut lidande, opium och absinth, i den ordningen, sa han. Det blir en passion, menade han.

Jag viftade bort det hela med att jag aldrig skulle ha självdisciplinen som krävdes och att ingen skulle vilja läsa bitterhet staplat på hög, men Peter envisades och hävdade att jag skulle skita i vad andra ville läsa eller inte, jag skulle skriva ner mina känslor och avgöra sen om det blev bra eller inte.

Jag sa att jag skulle fundera på det och sköt sedan det till avdelningen för saker att göra något åt, tillsammans med min examen som det saknas några poäng på, min kondition och min vikt och nu en helt ny grej – skriva om mina känslor. Ha, som om det lär hända.

Det hade på det hela taget varit trevligt. Ingen hård jargong alls, faktiskt.

Nåja, nu är det förmiddag och jag måste äta och dricka lite och göra något innan det är dags att gå till kvällspasset på jobbet.

- Nästa inlägg -