Kapitel 15 - Extrajobb.

- Första inlägget -

När väckarklockan ringer på morgonen efter en natts tung, tung sömn utan drömmar sätter jag mig upprätt i sängen och säger något förvirrat rakt ut i luften, innan jag inser var jag är. Jag ger väckarklockan en rejäl smäll med handflatan och sitter sedan där och funderar lite. Eller funderar och funderar, tankarna går i cirklar och jag får dem inte ur loopen. Hur gör jag något åt min situation? Jag kan inte. Hur gör jag något åt det? Jag kan inte, och så vidare.

Andersson är rätt bra ändå, tänker jag när jag till slut kliver ur sängen och trippar över det kalla golvet till duschen. Om jag skulle försöka satsa på att göra ett riktigt, riktigt bra jobb på mailen, till och mer än jag redan gjort, bita ihop och ställa upp, så man kan hamna permanent i mailgruppen sedan? Kanske få lite högre lön då också, jobba vardagar åtta till fem och kanske, kanske skaffa mig något som påminner om ett liv. Det viktiga är väl inte vad man beslutar sig för att göra, utan att man verkligen försöker göra det man beslutat sig för, inte sant?

Så går mina tankar där jag står under duschstrålen och långsamt skållar min blekfeta lekamen och sedan sitter med dagen-efter-rännskit och glider runt på toaringen, fortfarande blöt om arslet.

Ja, det är nog rätt. Jag ska försöka lite, vara lite proaktiv i min existens - jag vill fortfarande inte riktigt kalla det liv eftersom alla påstår att jag ska skaffa mig just det hela tiden.

Jag tycker jag är tidigt på plats, men Andersson har redan hunnit mata två eller tre dussin mail.

”Hur orkar du vara här så tidigt?” frågar jag, inte helt utan nyfikenhet.

”Yngsta dottern vaknade jättepigg klockan fem och tyckte att det skulle mamma och pappa OCKSÅ.” svarar han med ett trött leende. ”Så jag övergav frugan och for hit vid sex. Smörgås?” frågar han och håller fram en plastpåse med en massa formbröd-dubbelostmackor.

”För all del.” svarar jag, tar en och går och sätter mig vid en dator. Medan jag mumsar på den förvånansvärt goda smörgåsen, med tanke på vad den är gjord av, läser jag min egen mail, något jag skitit högaktningsfullt att göra i flera dagar. Hmm, de vill ha någon till fackstyrelsen. Kanske vore det något för mig? Visa att man bryr sig, få något mer på CVn så man kan begära mer lön? Man får jobba fackligt på betald arbetstid lockar de med i slutet av mailet. Då är det sju självklart. Jag skjuter iväg ett svar att jag eventuellt är intresserad. Det är säkert ett gäng andra att konkurrera med, men vafan.

Det klickar rytmiskt från Anderssons tangentbord och jag fixar lite fler standardsvar. Då dyker Erik upp. Vi stirrar på varandra en lång stund.

- Nästa inlägg -