Kapitel 15 (forts 1).

- Första inlägget -

”Eh…” säger jag till slut i ett patetiskt och ganska misslyckat försök att bryta tystnaden.

”Uhm…” svarar han.

”Igår…” säger jag och sväljer lite. ”Menade inte.” mer än så får jag inte ur mig.

”Mm. Inte jag heller.” svarar han och försöker sig på ett leende. Jag ler tillbaka, så är det bra igen. Det blir aldrig riktigt samma sak igen, men vem fan bryr sig egentligen? Man har kompisar på Contactcentret, inte vänner. Det är ingen, inte ens Peter, som jag skulle kunna vända mig till om jag mår dåligt, annat än när vi pratar om ämnet och då är det ingen som lyssnar, alla bara väntar på sin tur att få prata. Vi mår alla för dåligt för att kunna ta emot och lyssna på någon annan som mår dåligt. Det är förbannat djävla svårt att tycka om andra när man hatar sig själv ekar jag i mitt huvud mitt uttalande till Lena igår.

Jag får fram mailkorgen och kollar snabbt över titlarna. En del spam, en del vanliga frågor… Orka! Jag reser på mig och går över till Erik istället och visar filstrukturen med standardsvar jag fixat. Det är många nog sen igår tycker jag för att man ska kunna använda dem.

”Så, om jag har ett mail med en fråga på priset på ADSL…” säger Erik tvekande.

”In i ADSL-katalogen, öppna pris.txt, bara att klippa och klistra.” avbryter jag hjälpsamt och pekar direkt på skärmen. Den är så nerflottad av fingeravtryck ändå.

”Skitsmart, Mats!” säger han och nickar ivrigt. Kanske är han ivrig att lägga in lite beröm efter igår och den skiten och brer på lite extra, men jag kan ändå inte låta bli att känna lite stolthet. Sedan går jag över till Andersson som sitter och suckar tungt framför sin skärm, mer eller mindre som vanligt.

”Mats.” säger han när jag kommer nära. Jag ser att han har ett internt mail på skärmen, det verkar som det är Trendluder Ett som skickat en lång referens på ett bråk med trafikledningen. ”Varför är det så här?” säger han och gestikulerar mot skärmen och texten med missmod.

”Folk är negativa här.” svarar jag och känner mig som om jag förklarar konceptet lördagsgodis för en obstinat treåring som hört alltihop tio gånger förut. ”Du är ju själv negativ.”

”Ja, men det rullar ju på. Folk blir mer och mer negativa, de som kommer in blir negativa på bara några månader, eller till och med veckor i vissa fall.” suckar Andersson.

”Ja, det är så det är här.” säger jag och rycker på axlarna.

”Men vad ska ledningen göra då? Vad skulle du göra om du var i ledningen, Mats?” frågar Andersson uppgivet.

”Tja…” svarar jag och tänker efter. ”Kanske lyssna en endaste djävla gång? Folk gnäller för att de bryr sig om jobbet, om kunderna, till och med om TeleNet24. De VILL ge service, men får inte. Minsta lilla kritik bemöts som ett personligt angrepp på ledningen, oavsett hur konstruktivt det än är.”

”Lyssna?” Andersson rynkar på pannan.

”Ja, som du gjorde när jag nämnde automatsvar. Jag har nämnt liknande grejer för Torped-Olga och Sune vid tillfällen och fått svaret att jag ska lämna ledandet åt ledningen och göra som jag blir tillsagd.”

”Ja, du har fan rätt. De lyssnar aldrig.” säger Andersson och glider ner lite mer på stolen.

”Ja, och ta och befordra den största gnällaren.” fortsätter jag raljera.

”Va? Varför då?” Andersson sätter sig upprätt igen och plirar på mig.

”Ja, gnällaren lär väl ha idéer om hur saker skulle kunna skötas bättre, annars skulle han väl inte gnälla, eller hur? Det vore ett effektivt sätt att tysta honom. Och vem vet, kanske gör han det som bör göras bra, så har saker blivit bättre?”

”Det kommer aldrig hända.” svarar Andersson med viss uppgivenhet i rösten och sin hållning.

”Nej, de är rätt fantasilösa i korridoren.” håller jag med och nickar. ”Man kan inte premiera en negativ attityd, säker de, och straffar de som inte är glada. Är det ett problem någonstans är deras idé att det är personalen det är fel på, och de ändrar sig fan ALDRIG när de fattat ett beslut. De kan inte tänka i nya banor, om deras idé inte funkar slänger de mer kraft på den, de kan inte tänka sig att försöka något annat.” jag skakar på huvudet. ”Nåja, jag har fixat standardsvar nu, kolla i mailmappen på sharet…”

Andersson klickar sig igenom text-filerna. ”Fan så snyggt fixat Mats. Det blir ju skitlätt att svara på mail nu!” säger han entusiastiskt och klistrar in ett standardsvar om uppsägningstid och hur det ska gå till för uppringt Internet.

- Nästa inlägg -