Kapitel 15 (forts 2).

- Första inlägget -

Efter att ha språkat med Andersson ett tag, mest för att det är så djävla tråkigt att sätta sig ned och faktiskt jobba med alla dessa mail, inser jag ändå att jag måste göra det förr eller senare. Jag släntrar bort till min egen dator och sätter mig ner med utstuderade, långsamma rörelser för att slösa ett par sekunder till.

Andersson skakar på huvudet.

”Du rör dig som en balettdansös med ett stolsben i röven. Något så fjolligt har jag inte sett sedan senaste TeleNet24-besöket.” säger han med ett flin.

”Lägg av!” säger jag låtsat indignerat. ”Jag är ytterst manlig.”

”Haha, säkert, vad är kriterierna för manlighet då?” ifrågasätter Andersson sarkastiskt.

”Allt under ett hundra kilo blankt är kvinnligt. Allt över är manligt.” säger jag och nickar för att understryka min kommentar.

”Så jag som väger nittiosju…” börjar Andersson innan jag avbryter honom.

”…borde gå på tjejernas, sitta ner och kissa och raka dig under armarna.” fyller jag i och lyfter en arm och gör låtsade rakningsrörelser.

”Nej!” säger Andersson och spärrar upp ögonen. ”Jag måste ha lösgodis! Choklad, chips!” han far upp ur stolen med ett flin och får på sig jackan. ”Ska någon ha något från hemköp när jag ändå går och köper fett till min kropp?” säger han.

”Gelehallon! Choklad! Kexchoklad!” ropas det samfälligt ur tre sockersugna strupar, för nu står Peter också där och trycker en massa mynt i handen på en överraskad Andersson. ”Cola också!” ropar Erik efter honom när han försvinner iväg för att handla fett, socker och koffein. ”Jaja!” ropar han tillbaka. ”Ska jag inte köpa er ett liv också…” mumlar han för sig själv när han försvinner runt ett hörn.

Efter en liten stund halar jag upp plånboken för att kolla efter pengar. Tomt som Fisk-Peders huvud. Skit också, det gick åt igår alltihop. Så kommer jag på att Erik är skyldig mig en hundring sedan igår. Så medan Peter skruvar ner sig i en usel kontorsstol och slår på en dator går jag bort till Erik som kisar mot ett mail.

”Du.” säger jag.

”Ja?” svarar han och fortsätter att ha blicken klistrad vid skärmen.

”Den där hundringen igår… När vi käkade pizza, minns du…”

”Javisst fan!” säger han och snurrar runt på kontorsstolen så han pekar mot mig efter ett och ett halvt varv eller så. Så börjar han fingra på jeansen och gräva i fickorna. Han rotar och rotar, men hittar inga pengar.

”Det är lugnt, du kan ta ut och ge mig senare…” försöker jag när han ställer sig upp för att göra ner handen djupt i en ficka och får upp en härva av kvitton och papper, som kanske, kanske innehåller en sedel.

”Nej, nej, det ska finnas här någonstans…” svarar han, vänder upp blicken mot mig från papperstrasslet. ”Och gör det inte det så kan du få det i natura.”

Jag grimaserar men är inte sämre själv. ”Visst, budget eller anus, bara något spricker för dig så är jag nöjd.” får jag fram så snabbt att jag förvånar mig själv. Erik blinkar till och Peter börjar kvida av skratt. Jag kan inte hålla mig utan flabbar jag med, och snart hänger Erik med.

”Klockren!” säger Peter uppskattande och Erik kan inte annat än nicka instämmande.

- Nästa inlägg -