Kapitel 16 - Merförsäljning och Interninbillning.

- Första inlägget -

Innan jag gick och la mig igår tog jag faktiskt ett bad. Det är sällan jag använder mitt badkar, men igår hade jag lust. Det hela avbröts förstås av en blöt och runthalkande session på toastolen för mer rännsket, lagom roligt så där. Nåja, idag är jag i alla fall uppe i tid för att äta frukost. Jag handlade lite i torsdags och kan göra min absoluta favoritfrukost. Salami och gurka på rostat brunt bröd, stekta ägg och en enorm kopp te på löste!

Som vanligt äter jag framför datorn. Jag har faktiskt ett rätt schysst köksbord, men varför sitta där ensam och stirra ut i mörkret och idissla som en fet ko? På datorn finns sällskap via chatklienterna, nöje i att trolla forum eller bara tidningen på dn.se. Halvvägs in på det andra ägget får jag ett meddelande från Peter.

”Slinka.” skriver han. Vafan nu då?”

”Mats.” skriver jag tillbaka. Presenterar han sig får man väl visa normalt hyfs och svara.

”Nej, inte jag!” svara han.

”Jo, du. :D”

”Nej, eller jo, visst. Jag också. Men jag menade Jenny.”

”Jenny?”

”Ja, receptionstjejen. Jag försökte ge igen i lördags, men hon bara tyckte om det.”

”TMI, för fanken! :(”

”Jaja, syns i skärselden snart då.” säger han slutligen och loggar ur. Jag ska själv precis till att logga ut när morfar skickar ett meddelande också. Vafan nu då? hinner jag tänka medan jag tuggar den sista mackbiten.

Han har bytt nick till ’JärngråSosse’ och verkar vara i full fräs.

”Det här Internätet är fullt av högerspöken!!” skriver han, och jag kan ana hur upprörd han är där han sitter bakom datorn, fackföreningsman, socialist och kooperationen-medlem. Han har säkert grävt fram alla nålar från alla första-maj-tåg han gått i bara för att känna känslan nu.

”Vad har du nu gjort?” skriver jag och går och borstar tänderna medan han pekfingrar fram ett svar.

”Jag förklarade för lite snorungar från en sajt där man skriver saker man tycker hur det egentligen var förr i tiden och de kallade mig anarkist! Jag har aldrig blivit så förolämpad, som om jag skulle vara någon djävla splittrare?! Kan inte du koppla upp mig till något annat Internet där vi socialdemokrater håller till?”

”Det finns bara ett Internet, morfar.” svarar jag och skickar snabbt ett meddelande till ”Jag måste till jobbet, vi hörs.”

Innan jag hinner logga av kommer dock hans svar, förvånansvärt snabbt. Han börjar bli snabb med pekfingrarna, gubben. ”Vad uselt, var är kooperationen när man behöver dem? Ett blåvitt Internet, utan krusiduller, billigt till alla, det är vad vi behöver.”

Jag kan inte låta bli att flina åt morfars idéer om Internet när jag drar på mig jacka och gubbkeps och skyndar iväg mot skärselden, förlåt, jobbet. Väl där kliver jag mot backofficesalen. Trots att klockan inte ens är riktigt åtta surrar det av rykten. Menande blickar kastas åt olika håll, det tisslas och tasslas, fnissas och pekas åt alla håll och kanter. Jag duckar fort undan en grupp som försöker fånga mig för att skvallra med menande blickar åt mitt håll.

Jag kommer undan dem och väl inne i backofficesalen pustar jag ut.

”Mats, kolla det här!” hör jag Peter säga, vänder mig åt håller rösten kommer från och får ett papper i nyllet. Jag nyper åt mig det och placerar det på mer lämpligt avstånd från näsan för läsning och börjar läsa högt.

”Jag Peter Nyman, personnummer blahblahsiffrasiffra säger härmed upp min anställning på blahblah och så vidare med omedelbar verkan, då jag har tolv dagars semester sparad och åttiosju timmars flex upparbetad och varit fast anställd mindre än två år går jag på dagen. Underskrivet, datum…”

Jag sänker papperet och stirrar klentroget in i Peters brett flinande ansikte.

-Nästa inlägg -