Kapitel 16 (forts 3).

- Första inlägget -

Erik, Andersson och jag suckar och skakar på våra respektive huvuden och tar sedan block, pennor, kaffekoppar och vattenglas och ger oss av mot konferensrummet. Mina tankar är mer på Peter och om han och Fisk-Peder
kommer börja slåss, och om Peter har kniven med sig även på jobbet. Och vem fan ska jag spela corporate bullshit bingo med under den här interninbillningen nu?

Vi väller föga entusiastiskt in i konferensrummet, småpratandes och gnabbas lite om vem som ska sitta var, till Torped-Olgas tydliga frustration. Ett par timanställda, inklusive Trendluder Ett står förvirrat bakom oss och vågar inte ta någon sittplats innan vi gamlingar gjort det.

”Om ni kan sätta er så kan vi komma igång.” säger Torped-Olga uppfodrande och spänner upp ett falskt leende mot oss. Vi fortsätter att småprata medan vi långsamt sätter oss, byter stolar, kör upp de timanställda en eller två gånger för att organisera sittandet bättre. Andersson kan knappt dölja sitt flin när jag och Erik byter plats för andra gången. Ballongmannen, som sitter på en stackars plågad stol i hörnet med ett block, redo att anteckna, suckar och torkar svetten ur pannan. Vi har inte stängt dörren än, men det börjar redan bli varmt och dålig luft.

Jag undrar lite stilla om Ballongmannen har blivit något slags företagssekreterare. Han har ju faktiskt försökt vara en bra chef förut, så det är inte omöjligt att han berättat lite för mycket sanningar uppåt och inte lindat in dem tillräckligt, och därför blivit satt på undantag bland cheferna. Dags att lyssna lite på ryktena om honom och bilda sig en ny uppfattning, kanske.

Till slut sitter vi i alla fall ner allihop och Torped-Olga klistrar på ett soligt leende igen.

”Nu ska vi lära oss merförsäljning och anti-churn.” säger hon.

”Vad betyder anti-churn?” undrar Erik och avbryter henne medan hon andas in för nästa mening.

”Uhm…” Torped-Olga kommer av sig lite från sin inövade monotona monolog. ”Alltså, att vända kunden.”

”Vadå vända?” envisas Erik.

”Få dem att inte säga upp sina tjänster hos TeleNet24.” svarar Torped-Olga övertydligt.

”Ja, varför inte bara säga anti-uppsägning då?” undrar Erik stillsamt.

”Det har naturligtvis inte samma klang!” säger Torped-Olga vasst, som om det vore något självklart. Ska sanningen fram visste jag absolut inte heller vad anti-churn var.

”Merförsäljningen, innebär det att vi ska försöka få kunderna att skaffa nya tjänster i varje samtal eller mail?” frågar Anderrson och tittar på ett A4-ark som legat på bordet och visat sig innehålla information i punktform om utbildningen, i horribel layout, förstås. Någon vet inte hur man använder tab i MS Word tror jag.

”Javisst!” svarar Torped-Olga glatt.

”Och samma sak, om en kund försöker säga upp en tjänst via samtal eller mail ska vi erbjuda olika alternativ och rabatter och försöka övertyga dem om att stanna hos TeleNet24?”

”Du har förstått precis!”

”Och hur mycket får medeltiden per samtal gå upp när vi ska göra detta?” frågar Andersson oskyldigt och kikar på henne över kanten på glasögonen.

”Den ska fortsätta vara två och en halv minut.” svarar Torped-Olga. ”Vi i ledningen har räknat på det här och vi har kapacitet för det. Det är en tjänst TeleNet24 väldigt gärna vill ha och nu kan vi äntligen erbjuda den!”

Jag tappar hakan. ”Så vi ska ägna en massa tid åt att försöka övertala kunder, men vi får ingen extra tid till det?” säger jag klentroget.

”Som sagt, ledningen har räknat på detta och vi har kapacitet för det här bara vi tar friska tag och är glada och entusiastiska.” säger hon i skarp ton och spänner blicken i mig.

”Det kan ju inte vara sant! Vi klarar ju inte målen som det är idag, hur ska vi hinna med det här?” protesterar jag futilt.

”Du ska inte ha en så negativ attityd, Mats!” säger Torped-Olga surt. ”På det här företaget har vi en POSITIV attityd. Vi premierar inte en negativ attityd, du bör tänka på det om du har ambitioner åt backofficegruppen till.” säger hon hotfullt.

Jag biter ihop tänderna med en smäll runt den kommentaren jag vill säga, att hon kan köra upp sin positiva attityd så långt att den killar henne i gommen, men gör jag det har jag aldrig någon chans att få jobba på mail. Istället grymtar jag något ohörbart.

”Bra!” säger Torped-Olga med ett soligt leende igen, som känns äkta som ett förgyllt blymynt just nu. ”På papperet framför er har ni några erbjudanden och rabatter man kan erbjuda för att merförsälja eller anti-churna… Ni kan dessutom erbjuda en omedelbar räkningsreduktion på hundra kronor! Det ni! Fast ni bör inte överstiga femtio annat än i undantagsfall…” hon mal på om det som står på papperet, men jag har mest slutat att lyssna och klottrar i mitt anteckningsblock för att försöka hålla mig vaken i den allt tjockare och varmare luften. Jag märker att Andersson intresserat studerar vad jag ritar snarare än papperet eller Torped-Olga.

- Nästa inlägg -